Vid klockan 8.30 så hade solen inte orkat upp riktigt men den fanns där bakom molnen när hunden och jag började promenera. Det riktigt glödde borta vid horisonten.
Det kändes som en riktig vårdag. Spillkråkan lät höra sig när den förflyttade sig mellan träden. En nötväcka pep högt, så där som den brukar göra längre fram på året. Talgoxen sjöng vårsånger och en större hackspett trummade in sitt revir på ett torrt, dött träd. Jag hajade till när hans trumvirvel fick trädet att vibrera precis ovanför mitt huvud.
 |
| Stora stigar är mer bekväma än små |
Hunden vill gärna gå på stigarna, han är lite bekväm av sig. Men jag tog honom från den stora stigen och ut på en stiglös vandring bland nerfallna träd och vissen vegetation. Som vanligt gick han före mig och visade var han ville att vi skulle gå. Av någon underlig anledning så hittade han djurstigar istället, åt oss.
Det är en härlig frihetskänsla att "smyga" omkring i skogen utan mål och bara låta sig överraskas av alla intryck och naturupplevelser. Våren är inte långt borta men först måste vi stå ut med lite vinter. Den brukar ju komma på den här sidan av året.
Blåsipporna väntar otåligt...
Åkrarna intill doftar av rutten kål. Det är flera som har klagat på en konstig lukt, som av avlopp. Men det är höstrapsen som "doftar". Den har ju tinat och frusit, tinat och frusit under hela hösten och avger en speciell lukt av kål stadd i föruttnelse.
 |
| Bladrosetter av höstraps |
I maj någon gång står den i blom. Då vajar fälten av gula blommor. Som sen utvecklas till baljor med frön som kommer att ge oss härlig olja till våra maträtter. Det är nästan så att jag kan känna lukten av de honungsmättade sommarblommorna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar