Om man tar en tur i skogen nu så kan man nästan inbilla sig att det är höst fortfarande. Eller att våren är på gång. Jag förväntade mig nästan att se trattkantareller i mossan och jag kände mig "oklädd" utan svampkorgen.
Svamparna finns kvar där, de har bara legat och vilat ett tag under ett isigt täcke och även lite snö. Den här orange ser ut att ha varit på fest under natten, mer död än levande. Det är gullhorn/klibbfingersvamp/hjorthornssvamp. I torrt tillstånd (alltså utan dryck) så är den fast och fin men så fort den får lite "fukt" i sig så får den svårt att resa sig ur mossan.
Vid den här årstiden är det tyst i skogen. Det enda man brukar höra är bankandet av hackspettar och nötväckor men inte ens det hördes idag. Däremot var det några bevingade varelser som satt i en gran och skräpade ner på backen. Kikare upp. Det dröjde ett tag innan jag fick in fågeln i fokus. Det var en större korsnäbb. En hona, inte lika rödfärgad som hannen. Den som förmodligen stack en stund innan. Så for honan iväg hon med med några tjippande läten och stunden var förbi.
Nja, det kanske är bättre att koncentrera sig på det som står stilla. Det är liksom lite lättare att fokusera på. Träd t.ex. De kan se ut hur som helst. De kan vara försedda med hål. Stora hålor där ugglor och andra fåglar kan ha sina bon men även hål utan någon synbar funktion.
Andra träd har konvexa utväxter istället. Vrilar. Såna som man kan göra skålar av.
Det här trädet har kanske haft en ovanligt krånglig uppväxt?
Några hjortflockar samt ett par ensamma mufflonfår var de enda däggdjur vi såg när vi väl satt oss i bilen för hemfärd. Visst kan det verka tyst i skogen men jag vet att de finns där. Trädkryparna, talltitorna, tofsmesarna och granlössen (kungsfåglar). Vi ses en annan dag när ni är på humör att visa upp er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar