Man har inte roligare än man gör sig...

Januari, februari, mars och april tillhör inte de bästa av årets månader, enligt min mening. De innehåller köld, is och snö men är också blöta och smutsiga. Det enda som får mig att "överleva" dessa månader är hoppet om en ny vår. I januari, februari kan man börja stoppa fingrarna i varm, härlig jord för då ska chilifröna sås. Jag kurerar mig även med kreativa sysselsättningar som att måla och göra smycken. Jag är glad att kunna sitta inne i stugvärmen i lampans sken och kreera. 

Den första mars börjar dock en trevlig sysselsättning av tävlingskaraktär då familjen börjar med "Vårteckentävlingen" som pågår t.o.m. den sista maj. Vi ska rapportera olika vårfåglar men även diverse insekter samt olika vårblommor som finns med på vår lista. Den som vinner får behålla och förvalta vandringsmedaljen till nästa års tävling.

Appen 300 svenska fåglar

I år har vi även en ny tävling. Ett påhitt av min yngsta dotter. Som får mig att se på vintermånaderna med ett ljusare sinne. "300 svenska fåglar" heter appen som ligger till grund för vår nya tävling. En krysslista där man kan kryssa i de olika fåglar var och en ser under året. 

En sån här krysslista är vida känd i ornitologiska kretsar men vi använder den till vår alldeles personliga tävling som kommer att pågå fram till nyårsdagen 2020.

Då koras vinnaren, alltså den som sett flest olika arter under året.

Med den här tävlingen i gott minne stack vi ut med bilen och åkte runt några mil i Västmanland för att få våra första kryss. Vi hade fika med oss och stannade i skogen och intog våra smörgåsar och sköljde ner dem med rykande hett kaffe.

Platsen vi valt visade sig vara ett tillhåll för den ovanliga och fridlysta väddnätfjärilen.

Där fanns några vita plastpinnar utplacerade. Jag undrade vad de var till för men förstod ganska snart att där de stod fanns en planta med fältvädd. Jag kände igen den torra fröställningen. Det är på fältvädden som den här fjärilen håller till. Troligen var larvernas bon utmärkta med dessa pinnar för vid varje pinne hittade jag en eller fler fältväddsplantor.

Fältvädden är en sån växt som ser till att den har en ny planta att börja om med till nästa vår. Bladrosetterna stod friskt gröna i kontrast mot växtligheten runtomkring som för länge sen vissnat och dött. 

Jag blir glad när jag ser hur världens små underverk skyddas av en liten grupp av människor som har förstått vad mångfald handlar om! Hur viktig det är att vi bevarar det som finns i ett kretslopp som alla kanske inte förstår vidden av. 

Fältvädd (bild hämtad från Wikipedia)

Så om du ser en sån här blomma (fältvädd) med "spinn" på som innehåller små larver så har du varit med om något rätt så unikt. De här små larverna kommer så småningom att utvecklas till den fridlysta och sällsynta väddnätfjärilen. Lova mig att se på de små larverna med andra ögon nästa gång du ser dem!

Så började då vår krysstävling. Under bilturen fick vi ihop inte mindre än tolv olika arter, trots att skogen, åkrarna och ängarna knappt erbjöd oss några fåglar alls. Men så i Bovallsskogen då stod han där, tjäderhannen. Helt orörlig och då önskar man ju naturligtvis att man har ett jätteobjektiv på kameran. Det blev ett foto med min mobiltelefon i alla fall. När jag tog upp min kikare så såg jag prakten på nära håll. Tjäderhannens knallröda kajalstreck runt ögat, det grönblåglänsande bröstet och den vackra hållningen. 

Förutom de vanligaste fåglarna typ kråka, koltrast, kaja, björktrast, skata, sidensvansar, större hackspett, korpar och ormvråk så såg vi även duvhök och så den ståtliga tjädern och en varfågel.

Varfågel (Wikipedia)

Inom den närmaste tiden så kommer vi att få kryss på talgoxar, blåmesar, grönfinkar m.fl. Jag har en förhoppning om att vi ska dela upp den här tävlingen i månadsfinaler. Vi måste ju följa med tiden, precis som melodifestivalen med deltävlingar. Kanske ska vi krydda tävlingen med en joker då och då. 

Det finns ju mandarinand vid "skitviken". Men den är inte med på krysslistan! Den är en främmande fågel i vår fauna. 

Foto Helena Kalldin

Som sagt, man har inte roligare än man gör sig...