Gräddbakelser i trädgården

Nu börjar pionernas tid. På mina kompisars bloggar poppar de upp en och en. Igår kväll hade vi ett par bekanta hemma på mat. När jag var klar med dukningen var jag tvungen att nypa av en bondpion och ställa på bordet. Bara för att få kunna borra ner näsan i dess doftande krona lite då och då. Dagen till ära fick den stå i den härliga 50-talskannan som jag köpte på loppis för flera år sedan. Det var lite nostalgi i den eftersom vi hade den här köksservicen hemma och åt på den till vardags hela min uppväxt. Vi hade även en sån här kanna en gång men den har väl gått sönder under årens lopp. På den tiden tyckte jag att servicen var hemskt ful men idag är några delar av den bland det vackraste jag har.

2004 köpte jag en pion på Åsby Trädgård. På bilden som satt vid krukan svällde en pion i alla möjliga färger. Den gick i vitt, rosa, gult, lime... Den var som en bakelse med strössel på och den hette Peacher. I åtta-nio år fick jag vänta på den första blomman. Jag blev väldigt besviken. Numera undrar jag om denna första blomma verkligen var så tråkig för när jag nästa år och nästa och i år har sett den i blom, då stannar jag till när jag är i närheten av den och kan inte låta bli att beundra den. OCH lukta!



Så här ser den ut i knopp



Så här ser den ut i blom! Silkestunna ytterblad som ser ut att vara
strukna. I en svalt rosa färg. "Kjolen" är rynkad och kritvit och i
dess gömme skymtar limegröna fruktämnen med ceriserosa pistiller
som speglar sig i det vita. Den doftar underbart! Vilken lycka att
få äga en sån. Ibland blir det inte riktigt som man vill, det blir bättre!