Idag blev det en siesta men en ny bok i min hand. Alex Schulmans "ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött."
Vilken härlig bok! Jag har inget som helst förhållande till Alex Schulman, vet knappt vad han bloggar och har åsikter om. Men hans bok trollband mig. Jag kunde inte sluta läsa. Några gånger lade jag ifrån mig den men tog genast upp den igen och fortsatte. Efter några timmar hade jag läst ut den.
Boken är en slags dagbok som börjar med en separation men som snabbt övergår till en ny förälskelse som leder till frieri och barn. Idag fick jag vara delaktig i en bit av hans liv. Tankar, känslor, ensamhet, utanförskap, rädsla, pinsamheter, lycka...
"Jag har henne bara till låns. En dag ser hon klart på saker och ting och går ifrån mig. Kanske är det därför min hand skakar så? Kanske är det därför jag inte får ur mig ett vettigt ord. Amanda, säger jag, du har inte bara förändrat mitt liv, du har förändrat mig som människa. Jag säger att jag älskar henne. Jag frågar henne om hon vill gifta sig med mig."
Texten är från Alex frieri till Amanda. Kärlek föder rädsla att förlora den man älskar. Man har ju bara varann till låns. Även vänner har man till låns. Därför måste vi vårda våra förhållanden, så inte lånetiden går ut. Gör vi det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar