Gurkor i regnvattentunnor och krabbeklor i dammen

Sov i husvagnen (på tomten) i natt. Det är härligt att vakna i sitt lilla hus och öppna fönstret så sommarens vindar får svepa över ens morgonvarma kropp. Sambon tog morgonpromenaden med hunden och jag fick ligga och dra mig i ensamt majestät. Jag låg en stund och läste innan jag bestämde mig för att gå upp och diska efter lördagskvällens "härjningar". Ett par grannar hade varit över på buffé och vi pratade bort några timmar innan de promenerade hem i sommarnatten.
Förmiddagen idag tillbringade jag krypandes i rabatterna. Det växer så det knakar. Inte bara de växter jag burit hem och planterat utan även allt det andra som självsår sig med raketfart och som kallas ogräs eftersom det växer där det inte ska.

Rätt som det var stod en hink med krabbeklor på förstutrappen. Våra snälla grannar som hade hälsat på igår hade försett oss med lite dammväxter. Krabbeklo är en märklig växt. Den är försedd med blad i en "tuva" och flyter omkring med en "svans" av ett fåtal långa rötter. Sen höst så försvinner den för att gå i ide på botten av dammen. När sen isen är borta och vårens strålar värmt upp vattnet stiger den som en luftballong upp mot ytan och börjar om igen. Under sommaren får den små "barn" som också flyter omkring som små stjärnor i dammen, växer till sig, går i ide och flyter upp igen på våren.

Nu har jag bundit upp alla mina tomater och gurkor intill bodväggen. För några år sedan bad jag min sambo att sätta upp stora krokar längst upp på väggen. I dessa sätter jag fast snöre (dubbelt) och knyter sen fast det vid tomat- eller gurkplantans nedre del. Sen virar jag snöret runt stjälken vartefter plantan växer. Då får den ett bra stöd som även klarar påfrestningar när det blåser.

Här klättrar en slanggurka efter husväggen.

Jag planterar gurkorna i gamla regnvattentunnor som spruckit när jag glömt tömma dem på vatten sent på hösten. Vattnet har fryst och sprängt sönder bottnen så då har jag fått naturlig avrinning på planteringskärlen.

I flera timmar var himlen mörkt blå åt väster. Så småningom kom det förlösande regnet. Jag fick springa in för att inte bli dyngvåt. Regnvatten är guld värt för det som växer. Ett livselixir som kan få den ledsnaste planta att spira där inget annat hjälpt förut. Lycklig den som har kärl att fånga upp det livgivande vattnet från ovan i.

Skvalet från stupröret under ett häftigt sommarregn
är härligt att lyssna till. När det inte händer alltför ofta.
Som förra sommaren t.ex.