Höstblommor

Jag går ut en sväng i trädgården med kameran i hand. Bara för att få bevis på att allt inte är slut än. Det är många perenner som fortfarande blommar. Alla har ju inte sin högtidsstund i juni/juli och eftersom jag har så många olika perenner så har jag naturligtvis också en hel del som förlägger sin blomning sent under sommaren.

Ulleternellen(Anaphalis triplinervis) t.ex. med sina underliga blommor. De ser ut som små bomullstussar. Med ett gråblått bladverk som vacker kontrast. Ulleternellen är verkligen odlingsvärd. Den blommar länge, är fin att blanda i buketter med andra växter och står sig längre än andra. Den är ju en eternell och en eternell står sig för evigt!

Den lilla plymastilben/Astilbe chinensis pumila ser nästan ut som en eternell men blir inte vacker som torkad, endast brun. Men medan den blommar så levererar den stänglar med rosa tussar av små blommor. Så här i slutet av september står den fortfarande i knopp. Och i blom!

Sköldpaddsörten/Chelone obliqua är en bra och stadig perenn. Jag har den i rosa och vitt. Den behöver aldrig stöd, den står stadigt och levererar vackra blommor på höga stänglar.

Blommorna är stora och ser ut som små sköldpaddshuvuden och de slår ut vartefter tills den översta blomman ramlar av och vissnar. Inte konstigt att den blev vald till "Årets perenn" 2004.

Solhatten/Echinacea purpurea "Magnus" blommar också fortfarande. Den är också stadig och vacker. En "Alba" (vit) står bredvid som kontrast. När kronbladen ramlar av så behåller den ändå sin grace med stora, bruna fröställningar.

Balkanmalva/Kitaibelia vitifolia kom i blom sent.

Det är en perenn som jag inte provat på tidigare. Köpte frön i våras. Jag hoppas att den inte lämnar mig...

Den grekiska vädden/Knautia macedonica med sina mörkt röda blommor ger inte upp för lite kallare dagar. Den blommar och blommar och blommar.

Lobelia siphilitica fick jag av en vän för några år sedan. Den är så himla vacker och med lite annorlunda blommor.

Vill man ha blomning hela sommaren ska man satsa på månadssmultron. De blommar från försommar till sen höst. Med en liten andningspaus under högsommaren. Den revar sig men är lätt att dra upp och den gillar torrt läge. Man odlar den inte för bären för de blir ytterst få av dem. På fotot nedan blommar "Lipstick". Jag har också en "Pink Panda" vars blommor är lite ljusare.

Blå- och vitgull har jag i en rabatt där de får sköta sig själva. Alltså så sig som de vill. De har en speciell doft som jag älskar. Inte visste jag att det fanns så många olika sådana. På senare år har jag köpt några andra sorter. Nedan är ett foto på Polemonium yezoense "Purple Rain" med mörkt bladverk.

Potentilla nepalensis "Miss Willmott" är en knallröd fröken som ofta lägger sig ner eftersom stänglarna inte är speciellt stadiga. Men på rätt plats så blir blommorna som små färgklickar bland det gröna.

Rudbeckiorna är höstblommor. Nedan är en hög rudbeckia som jag saknar namn på. Den är så vackert, ljust gul.

De självlysande strålrudbeckiorna (R. fulgida var. sullivanti) är kortare, står stadigt och blommar länge.

Glansrudbeckian/Rudbeckia nitida "Herbstsonne" är en favorit med sina utskjutande ståndarknappar. Den är manshög så man får nästan stå på tå när man ska fotografera blommorna.

  

Syrenhortensian skyr inte heller kallare dagar. Den är f.ö. som en eternell. Man kan ta in dem och låta dem torka.

Vissa av mina clematis har precis börjat blomma. T.ex. "Abundance".

"Warszawska Nike" låter sig inte heller hejdas!

Rosenpionen är den tidigaste pionen och den blommar för andra gången. Inte med kronblad utan på ett annat sätt. Hyllebladen har blivit röda och frökapseln har öppnat sig och blottat ett blåsvart, blankt frö som är färdigt att så. Om man har tålamod vill säga...

Växterna ger inte upp. De fortsätter att reproducera sig, oavbrutet. Tänk om man hade deras tålamod!