Öppen trädgård hos Märit Sennerlöv och Monica Yngvesson

Att bli inbjuden till andra Trädgårdsamatörers trädgårdar är en av vår förenings höjdpunkter under sommarsäsongen. Vi som är trädgårdstokiga köper, planerar, inreder, bygger om, bygger ut, kreerar och pyntar. Men inte så mycket i våra hem som i våra trädgårdar. Trädgården är vårt vardagsrum. Under sommaren har i alla fall jag mer städat i trädgården än inomhus. Det är ju i trädgården jag har mitt liv då!

I tisdags hade vi förmånen att få hälsa på i två olika trädgårdar i Salatrakten. Jag hade turen att få vara passagerare denna gång. Grannarna Anja och Alojz tyckte också att det skulle vara roligt med en utflykt och jag fick åka med dem. 

Den första trädgården vi besökte var Märit Sennerlövs i Nyhyttan, en bit från Västerfärnebo. Gården har gått i arv i fem generationer och Märit har bevarat charmen från gamla tider bland bebyggelse och växter och berikat gården med sina egna idéer.

Att hela hennes barndomsbygd hade kunnat gå till historien förstår man först när man står på hennes tomt och tittar ut över sjön. På andra sidan är allt ödelagt efter den stora skogsbranden. Det är svårt att föreställa sig hur det skulle kännas att sitta på sin altan och se hela omgivningen i flammor och inte veta om de kommer att sluka allt runtomkring mig också. Min sambo jobbade i "Frivilliga resursgruppen" under branden så jag fick rapporter dagligen om eldens framfart. Men man kan ändå inte föreställa sig våndan av att kanske få lämna allt man äger och för att rädda livet.

Nu gick det bra för Nyhyttans del och vi fick njuta av en promenad runt den gamla arvsgården. Förr skulle alla gårdar ha en syrenberså. Det är synd att så många sådana har jämnats med marken. Dessa bersåer gav lä, skydd, skugga och ljuvliga dofter. Vad avhandlades där i enskildhet månntro? En syrenberså är perfekt för den första oskyldiga kyssen, lite senare tonårshångel kanske och privata, hemliga samtal mellan vuxna. Alla hade förmodligen nytta av denna lilla vrå av avskildhet emellanåt...

Att sätta sig ner i en paviljong bredvid en gudinna och filosofera en stund kan väl aldrig vara fel...

I den här trädgården hittar även en ängel lite skugga under en rosenbuske. Ibland behöver man ta sig en liten tupplur för att orka med resten av dagen.

Jag såg inga får i närheten men mjuka lammöron trivdes ihop med en cerisfärgad ros.

Vi trädgårdsnördar faller ofta för det som är sällsynt, lite udda och sticker ut. Vad sägs om den här "strykkatten"? Med vridna blad och stänk av grönt och rosa i det vita, ser blomman ut som om den håller på att vissna, eller vrider sig i plågor. 

Får pioner se ut hur som helst? Ja, säger Alley Cat!

En annan pion som man numera ser i en del trädgårdar är Coral Charm. Jag har den!!! Men var jag än ser den så faller jag på knä med kameran. Kan inte se mig mätt!

Blommor i tre olika stadier

Det är inte bara jag som älskar Coral Charm, även insekterna har en förkärlek för de laxrosa blomkalkarna.

Min nysrot är en halvmeter hög, Märits är tre meter!

Vad vore en trädgård utan sittplatser. En sann trädgårdsvän jobbar så mycket i rabatterna så välbehövliga stunder behövs i lugna och svala miljöer.

Den där vilostunden kan ju också intas i hängmattan. Att gunga på vindarnas vågor är härligt avkopplande.

Ett glas vin en varm sommarkväll är inte heller dumt. Märit bjuder gärna på Chianti!

Austinrosen Chianti

Så lämnade vi Västerfärnebotrakten och åkte vidare till Monica Yngvessons trädgård i Gussjön. Där har jag varit förr men vid varje nytt besök i en trädgård ser man något man inte noterade förra gången. Numera är Monicas glasdamm helt omgärdad av kaukasisk förgätmigej med silvriga blad.

Alpmartorn återfann vi lite här och var. Styvnackade men åh så vackra! Alpmartorn är perenn till skillnad från silvermartorn som är bienn. Och den är mycket vackrare!

Lite här och där finns vackra konstverk utplacerade.

Även lönnar kan ha blad som går åt det silvriga hållet.

Kontrasterande färger kan ibland bli en hit! Här har två buskar hittat varann. En ljus och en mörk. De hjälper varandra att framhäva sina respektive egenheter.

Pioner som påminner om nyponrosor finns de? Ja tydligen.

Den här skönheten tar andan ur en. Under den nystrukna kjolen av ljust rosa siden visar sig en ljusgul fluffig underkjol.

På långt håll ser jag den här pionen lysa. Jag glömmer allt annat och rusar fram för att titta, lukta och fotografera. Vilken färg! Vill ha!

Efter den här inspirerande dagen studsar jag hem med ett par kassar med nya växter. Hos Märit hittade jag en gul riddarsporre och en slingerstormhatt och hos Monica hittade jag tre olika lijor. Vad kan man mer önska av en vanlig tisdag!