Sveriges flora innehåller så mycket vackert. Jag har studerat den i många år. På hobbynivå. Redan på 80-talet hittade jag växter som jag försökte artbestämma med hjälp av Svenska floran, under mina semesterresor.
En av de vackraste växterna är hampdån. Kan hittas som ogräs vid åkerkanter. Kolla in den lilla damen i hatt med strån, mörka solglasögon, klänning med djup urringning, batikmönstrat spetsliv och rödlila kjol. Så vacker!
Nu börjar blommorna ge sig. Jag säger som Magnus Uggla: Jag mår illa...
Jag vill ju behålla dem alla. Men de lämnar mig en efter en. Det är kanske därför som jag blir så glad åt en gulsporre i dikeskanten. Också en av Sveriges floras vackraste blommor!
Jag masar mig ner på stela ben för att ta några foton när jag hör röster bakom mig. Grannar som undrar vad jag gör där stående på knäna på marken. Jag förklarar och känner att de kanske inte riktigt delar min entusiasm! Men vad gör det? Den senblommande gulsporren gör MIG glad i alla fall.
Nu vill jag ta in alla intryck och dofter. I sista stund. I den stora krukan med doftliljor hittar jag några sena skönheter. Jag bryter av dem och låter dem komma in i stugvärmen för att kunna njuta av doften ännu ett tag.
På Bondens Marknad i lördags gick jag direkt till Lena och David Falks stånd. Lena erbjöd läckra buketter med snittblommor från egen odling. Jag fastnade för några höstastrar i olika lila färger och vi hade en liten diskussion om dem. Jag har märkt att flera av mina höstastrar genom åren är så sena så de knappt hinner gå i blom innan kylan tar dem. P.g.a. det har jag gjort mig av med flera sorter. Nu hade Lena hittat några tidigare sorter som hon odlat upp. De var dessutom fyllda och påminde lite om små sommardahlior. I vår kommer Lena att ha dessa sorter till salu i sin "butik". Jag kommer att vara en av spekulanterna!
En av dem var en rosa höstaster vid namn "Fellowship". Lena berättade att de alla hade vunnit pris men att denna var lite "svår". Den är av naturen lite fransig och ser ut som om den vore överblommad. Men när man får reda på det då överser man med det fransiga och älskar den precis som den är. Jag hittade ett par krukor med dessa astrar på Lenas bord och slog till direkt. Nu pryder Fellowship en av mina rabatter. Vem vill inte ha en ny vän?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar