Ljuva september

"Minns i november den ljuva september, den tid då äpplet faller moget. Grå är november men ljus är september, för den som väntar troget."

Ja, ljuv är september i år! Så där en 23 grader varje dag just nu. På morgonpromenaden stannar jag till vid ett hus på området där man har tänt de japanska lyktorna. Eller går de på solceller?

Den här växten kan lätt bli ett ogräs. Den sprider sig fort med rötterna. Men på det här stället ståtar de varje år på en begränsad yta.

Solen strålar från en blå himmel och den här dagen ser ut att bli en bra dag, vädermässigt. En ensam vresros har bestämt sig för att det inte är höst än och har slagit ut sina väldoftande blomblad medan kompisarna redan börjat producera stora, runda, röda nypon.

Efter moget övervägande har vi bestämt oss för att rönnen framför huset ska bort. Tyvärr huserar min egenhändigt planterade mistel i rönnen sen flera år tillbaka men nu är beslutet taget och ingen återvändo finns. Misteln får följa med till återbruket. Synd att vi inte är närmare jul!

Sambon tar ner bit för bit. Börjar med de mindre grenarna och övergår sen till de tjockare och sist stammen. Grenar och ris går till återbruket, bären plockar vi vartefter grenarna faller och får ihop nio kilo sura rönnbär. Dem ska vi rensa, skölja och frysa in för att sen göra gelé av när andan faller på. 

De tjockaste grenarna och stammen läggs undan till i vår då de ska huggas och bli till behaglig värme i vår braskamin. Här tas allt tillvara.

Före välförtjänt förmiddagskaffe tar jag en runda bland tomat- och gurkkrukorna vid bodväggen. Plockar in de mogna och njuter av färgprakten från de pyttesmå röda "Hundreds of Thousands", de orange "Sungold", de ljust gula "White Sweet Cherry", den grönrandiga "Green Zebra" och den pampiga orange "Apelsin Biff", stor som en riktig apelsin. Jag skivar upp den till smörgåsen. Insidan är köttig och fin precis som en riktig bifftomat ska vara. Jag tar en tugga och kan nästan ana en ton av citrus. Nej, nu ljög jag! Den smakar tomat den med...