Eftermiddagen tillbringade vi på Länsmuseet i Västerås. Vi klev rakt in i ett höstlandskap, fortsatte genom stenålder, bronsålder och järnålder och hamnade till slut i 70-talet.
Här hade man byggt upp massor med scener, tittskåp, bilder, bildspel m.m.
 |
| En tidig vävstol |
Det var inte bara en visuell upplevelse Man fick känna, lukta och prova...
Den torkade fisklukten hade jag kunnat vara utan! Den luktade gammal mögelost. Men att prova de gamla kläderna kunde vi inte låta bli.
 |
| Kvinnlig page |
 |
| Kung Rosa av Västerås |
Att sitta på dass brukar vara en någorlunda trevlig upplevelse men här gäller det att hålla i sig så man inte ramlar ner i det man nyss lämnat ifrån sig.
Stupstocken kan inte ha varit någon angenäm upplevelse. Här fick man sitta och bli spottad på. Mitt på torget till allmän beskådan dessutom. Vem som än gick förbi kunde välja att kasta en sten eller ett ruttet äpple på den stackare som hade haft oturen att hamna här.
Vid värre brott fick man skaka galler.
Men det fanns även krogar och matställen där man kunde få sig en bit mat av duktiga, små pigor.
Hygienen var det lite si och så med och alla slogs om den mat som fanns, både människor och djur.
Många var analfabeter men de rika hade råd att studera. Tyvärr var väl den här kvinnan den enda som hade tillträde till biblioteket på den tiden!
Om nu kvinnorna ansågs omyndiga för det mesta så var de desto mer populära och "användbara" på andra inrättningar. Här badar man (för en gångs skull).
Skalbaggar, ormar och fladdermusblod ihop med groblad och andra örter användes flitigt för att bota allehanda sjukdomar.
Av ett manligt skelett hade man gjort en rekonstruktion som visar hur den döde kunde ha sett ut. Han var otäckt verklig!
Så kom vi till det ljuva 70-talet, då vi var unga och världen låg framför våra fötter. Här drömde jag mig kvar bland rosa pottstolar, kök med bruna luckor, sängar med orange överkast, planscher på Björn Skifs och Donovan, stämpelklockor och transistorer. På ett ställe kunde man trycka ner hissen i en portuppgång och när dörren öppnades stod man näsa mot näsa med invånarna i hyreshuset, klädda i dåtidens kläder.
På Länsmuseet finns något för alla åldrar. En 3-åring har lika stor behållning som en 100-åring vill jag lova. Att se framåt är viktigt men om man inte ser bakåt ibland så missar man helheten, för allt hänger ju ihop.
Konstmuseet, i lokalerna bredvid var en kreativ upplevelse i nutid. Men det är en annan historia. Idag koncentrerade vi oss på dåtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar