Nu har jag gjort min tredje Tony Irving sjal. Den här gången i varma färger, till mig själv. Åh vad roligt det är att få färgsätta sina egna alster. Precis lika roligt som att måla en tavla. Man börjar med ingenting och så blir det nåt...
Emellan sjalarna blir det Barbiekkläder.
Men man kan inte bara sitta och handarbeta och titta på tv. Frisk luft måste man ha också. Det är A och O för ett bra liv. Morgnarna just nu bjuder på underbara vyer. Den ena soluppgången är vackrare än den andra. Mälarstaden Västerås är otroligt vacker i vinterskrud. Jag är lyckligt lottad som bor just där jag bor. Nära till stad, sjö, landet, skogen...
Trots vackra vintermotiv så kan jag inte låta bli att smygtitta lite på mina växtfoton. Idag fick jag syn på ett foto av mitt blåregn, i mobilen. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i blåregn. De är ofta blekblå och tråkiga i sina färger men den jag köpte för några år sedan av en Trädgårdsamatör är outstanding. Den har en mer intensiv färg. Det finns inget blekt eller tråkigt hos den här plantan. Men den gillar inte mig. Den vill inte blomma innanför planket!
För två år sedan blommade den för första gången, på sensommaren. Jag upptäckte den först när jag tog en promenad på vägen utanför vår tomt. Där på vårt plank hängde de underbaraste av blåregnsklasar. Till allmän beskådan. Lite besviken blev jag allt när jag senare konstaterade att det inte fanns ett enda hänge INNANFÖR planket.
Men vid närmare eftertanke, vad spelar det för roll. Den står ju med rötterna i min trädgård, det är jag som är ägaren och uppenbarligen trivs den hos mig. Den vill ju bara ha lite frihet att leva och utvecklas som den vill. Vem vill inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar