En vintermorgon behöver inte innehålla så mycket snö för att vara vacker. Det räcker med att temperaturen går ner några grader under noll för att det ska gnistra om vartenda grässtrå. Tittar dessutom solen ner från en klarblå himmel så sprakar det om naturen.
Nyponen har fått ett frostigt skal som om någon julpyntat dem med florsocker.
Jag sätter mig ner på huk med kameran för att få med ett helt vanligt gräs på fotot. Bara för att det glänser så vackert i solen. Denna årstid gäller det att se de små fina tingen i vardagen för att stå ut till i vår.
Ett älggräs står som en stolt isdrottning med kristallkrona på huvudet vid dikeskanten.
Idag tog hunden och jag "hemliga vägen" i skogen intill, som bl.a. går i tät terräng med mysiga tunnlar av sly och träd. Och där, längst bort i tunneln, ser man ljuset!
Inne i skogen rådde tystnad och mörker men så var vi ute i ljuset igen. Nere vid Mälaren klirrade isen mot stranden som julklockor.
Hunden och jag lämnade kylan för en välbehövlig frukost i värmen i vårt lilla hus. Därinne var det medelhavsvärme. Elden i braskaminen knastrade hemtrevligt och i ett av rummen mognar citronerna så sakteliga. Vilka kontraster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar