Hemma på våra breddgrader så har det regnat från och till i två dagar nu men bara man kommer några mil norrut så blir det lite mer vinterlikt. Idag var det grått, grått, grått...
Men vi packade mackor och kaffe och drog iväg med bilen. Så där som vi gör ibland, planlöst. Det är så mysigt att åka runt och se andra vyer ibland. Mestadels håller vi oss till ensliga skogsvägar för de är lite mer spännande. Där vet man aldrig vad som kan dyka upp.
Vid ett gammalt sandtag stannade vi och fikade. Inte för att omgivningen var den finaste men man såg ju långt. Inte en älg, varg eller lodjur skulle kunna ta sig förbi obemärkt.
Men idag intet liv. Inte ens en liten fågel.
Mickel räv HADE i alla fall gått där, det såg jag på spåren.
Skogens konung också.
Men så insåg jag att spåren satt för tätt. Det var nog samma Mickel som gått där någon dag tidigare när det varit plusgrader. Även små ekorrtassar blir ju stora som lodjursspår när det töar. Om det fortsätter töa så kommer man säkert att tro att en yeti gått där i ödemarken. Fast det bara var lilla jag på upptäcksfärd med kameran.
Trots att vi inte såg några vilda djur under vår utflykt så var den mödan värd och i våra magar ligger nu kaffe och goa hårda mackor med smör, kaviar, skivad kall potatis och dill i en salig blandning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar