Tornseglarna har lämnat oss

Tornseglarna är den fågel som betyder mest för mig. När den kommer i maj har alla de andra flyttfåglarna anlänt och vi har kommit till den svenska försommaren.

När de tystnar är det augusti och hösten närmar sig. Lika glad som jag blir av att se deras svarta bumerangsilhuetter, lika vemodig blir jag när himlen tystnar av deras skrik, på hösten.

Idag konstaterade jag att jag inte hört dem på ett tag. De har dragit till varmare länder. Här kommer en dikt som jag skrev för flera år sedan, inspirerad av dessa kortvariga sommargäster.

 

Tornseglarna

 Högt över takåsarna tornseglarna skriker

långa haranger.

Deras silhuetter ser ut som

svarta bumeranger.

De är så skapade att de vill

göra allt i luften som hör livet till.

 De matar, de boar högt ovanför lindarna.

De älskar, de lever, de dör i vindarna.

 När de kommer i maj blir jag alltid så glad

för de kommer med sommar, i flyttfågelrad.

När sommarsol den sista svalan kysst

och de flyttat på hösten så blir det så tyst.

 Plötsligt en dag är de svarta silhuetterna borta.

Nätterna blir längre, dagarna korta.

Väntan känns lång och svår

men plötsligt en dag är de här och det är vår!