 |
| Plogat och sandat torsdag morgon |
Folk klagar på så mycket men är sämre på att påtala det som är rätt och bra. Så här kommer lite beröm, men jag har inte tagit reda på vem som egentligen ska ha det...
Cykel- och gångbanan från vårt område och in till stan sköts exemplariskt. När det har kommit lite snö är den plogad och sandad. När det faller löv, sopas de bort. Jag blir lika förvånad varje gång över att den är så välskött och det har den varit i de tjugo år jag bott på området. Förr cyklade jag jämt till jobbet och när det var snö så promenerade jag. År ut och år in. Så jag kan verkligen skriva under på att banan sköts bra.
Av det lätta snöfall som kom igår så märkte jag att jag var den första att beträda en av stigarna i skogen. Det var bara några harar som gått före. Hunden och jag lämnade våra avtryck i det centimetertjocka, vita snötäcket men det var inte jobbigt att gå eftersom det var så tunt. Rätt som det var började hunden fnysa och rikta uppmärksamheten mot fornborgen som är belägen högst upp på en kulle i skogen. Flera gånger fnyste han och betedde sig underligt. Jag trodde att det var någon människa som var där och tittade. Men längst ut på kullen ovanför de stora klippblocken så står en råbock och tittar ner på oss.
Avståndet var betryggande och de stora stenarna var inte forcerbara så jag var inte rädd att hunden skulle störa den stora bocken.
- Vad gör ni här? tänkte han nog. - Här är det jag som är kung!
Han såg verkligen ut som klippt ur en animerad film, med fin päls och ståtligt huvud med horn. Han vände om och försvann ur sikte efter att ha kollat in oss.
Ännu ett "naturligt" möte.
 |
| Så här ståtlig och fin var han men bakgrunden var förstås vit av snö. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar