"- Bered dig på att min trädgård ser ut som en djungel!" sa Carin Zaric när vi gjorde upp om att träffas i hennes trädgård idag. "- Det ska bli kul att se en djungel!" svarade jag och åkte till Eskilstuna där Carin bor. Jag blev inte besviken! Carin "samlar" på rhododendron, azaleor, pioner, ovanliga träd och buskar, vivor, alunrot... Har jag glömt nåt så får du förlåta mig. Det var ju första gången jag trädde in i hennes trädgård. Man kan ju inte ta in allt på en gång.
De flesta rhododendron och azaleor börjar se lite bedagade ut vid den här tiden på året. Men en rhododendron är inte bara blommor, många av dem har ett bladverk utöver det vanliga. Att de trivdes hos Carin var inte att ta miste på. Nytillväxten, alltså årets nya skott, visade hur bra de hade det i den lummiga omgivningen. Och det fanns MASSOR av dem!
Nävor, alltså geraniumsläktet, stack upp här och var som färgglada tillbehör till undervegetationen. Den vita nävan med rätt stora blomblad med lila strimmor längst ner till höger var en uppkomling. En slutprodukt av ett kärleksmöte någonstans under Carins alla rosor.
Hela fyra timmar gick vi runt på smala gräsgångar som omgärdade Carins rabatter med olika växter. En som inte är "trädgårdsgalning" som jag (och Carin) kan nog inte förstå hur man kan finna nåt nöje i sånt. Men vi som är intresserade av växter ser så gott som ALLT som finns på marken. Vi missar nästan ingenting! Vi går igång på ett blad som ser annorlunda ut eller en blomma som är så liten så att den nästan inte syns.
När vi i "halvtid" hade gått igenom Carins rabatter på framsidan så fixade hon kaffe till mig. Under tiden gick jag runt huset. Det som mötte mig där var fascinerande. En "hemlig trädgård"! Jag klev in i kommisarie Barnabys hemtrakter där vad som helst kan hända...
Det var tur att Carin guidade mig runt för annars så hade jag missat många rariteter. Hon fick mig även att som Ferdinand "lukta på blommorna". Den ovanliga kryddbusken (Calycanthus florida) doftade rött vin!
Pioner är också Carins älsklingar. En del har redan visat vad de går för. Andra tar några år på sig. Har man många växter i sin trädgård, så har man tid att vänta!
Vissa växter kan man kalla "uppstickare". De ståtar i ensamt majestät och har förstånd att höja sig över mängden när de vill visa upp sig. Den här irisen tog andan ur mig. Den var inte bara hög, den hade en speciell kombination i färg.
Ännu har jag inte nämnt Carins kärlek till sippor och vivor. Hon har massor med olika sorter. Men de är ju vårblommande så jag fick nöja mig med att se bladverken och gissa mig till blomprakten. Några av vivorna blommade dock. En mörkt röd och en helt galet vit, lila och gul. Vad vore världen utan primulor!
En växtälskare har alltid något att se fram emot. Nästa vår när sippor och vivor blommar då kommer jag tillbaka till dig Carin. Tills dess ska jag njuta av alla de nya sorter jag fick med mig hem till min egen trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar