Summa sidvisningar

lördag 10 oktober 2015

ICA-skolan 60 år!

I natt var det minusgrader  i min trädgård för första gången i höst. Inte bara någon enstaka minusgrad utan brutala -3,1 grader! Det märktes redan igår kväll vid ettiden då jag struttade hem på höga klackar i frostigt, frasande gräs efter en festlig kväll på Mälarens hotell- och konferensanläggning ihop med 101 gamla jobbarkompisar. ICA-skolan firade 60 år och alla som någon gång jobbat på ICA-skolan sen den grundades var bjudna på "kurskväll", mat och dans.



Senaste gången vi träffades allihop var på 40-årsjubileet. 50-årsfesten var det nog ingen som orkade ta tag i. Det tar ju ett tag innan man "rehabiliterar" sig efter den här arbetsplatsens fester. 



 Världen var lite annorlunda när jag anställdes på 80-talet. Framför allt modet! Oj, vad många härliga foton vi har att skratta och glädjas åt. Högt i tak var det i alla fall på vår arbetsplats. Alla tog plats och de flesta hade stort A i social kompetens. På våra "after works" var alla välkomna. Det kom kusiner från Skåne, systrar och svågrar, sambos och särbos. Alla var en del av vår gemenskap. Ibland hade man kramp i magen efter en fredagskväll på stan, av allt skrattande. 


Kvällens värdar Niklas Danielsson och Roffe Törner. Roffe bjöd på sig själv och
visade ICA-skolans outfit genom åren.

Det blev tävling i stil med "På spåret" men i.o.m. att ICA-skolan var Scandics största kund under många år så hade man twistat till det lite. Tävlingen gick ut på att kunna lista ut "Vilket Scandichotell är vi på väg till?". 

 

  

Jag satte på mig en rosa, orange, gul och vit blåsa. Funderade en stund vilken färg jag skulle ha på strumporna. Vanliga beige? Aldrig i livet. Hittade ett par mörkrosa som gick perfekt ihop med klänningen. Och för att matcha både strumpor och klänning, ett par orange högklackade. Så gav jag mig iväg med bussen ner mot stan. Tänk vad färg lyfter upp och gör en glad. Ännu gladare blev jag när det plingade till i telefonen och jag fick ett meddelande av en av mina döttrar: Världens finaste mamma!
Då kände jag mig som kvällens drottning. Redan innan festen hade börjat!


Klädkoden för kvällen var svart, svart, svart. Jag fick agera kontrast. Så att de andra skulle synas...




Inga kommentarer: