Lupiner m.m.

I min trädgård har jag två olika lupiner. Lupiner är svårodlade. De vill själva välja växtplats och det går inte att tvinga dem att växa där man själv vill ha dem. Ovanstående röda lupin är en självsådd som hittat en plats på framsidan av huset intill ligusterhäcken. Men dess småplantor blir inte som modern. Nej, nej! De får andra tråkiga färger. Mest blå.

För några år sedan föll jag för en kritvit lupin. i Torsång av alla platser. Där driver en gammal arbetskamrat det berömda caféet med den omtalade smörgåsen "hästräka". Där fanns också en liten plantskola där jag hittade denna vita lupin. Den växer intill min strand och i den trivs fröna må ni tro! De självsår sig villigt i den grönaktiga norska havssanden. Men de flesta blir inte vita... Vita lupiner är inga överlevare. De vill bli rosa och blå och allt däremellan.

Jättevallmon blommar nu. Den fyllda orange har blommat över. Nu kommer den aprikos, den orange och den rosa. Alla med svarta fläckar i mitten.

 

Aklejorna är de mest promiskuösa blommorna i min trädgård. De hittar en moatjé bakom varje hörn. Färg, etniskt ursprung eller utseende spelar ingen roll! Avkommorna blir enfärgade, flerfärgade, fyllda, jättefyllda, tjocka, enkla, lite krulliga...

Jag låter dem komma på den plats de själva valt. De berikar min trädgård och de överraskar mig varje år.

För flera år sedan fick jag frön av strandiris av en kinesisk vän. Efter några år blommade de. Det blev vanliga blå men också en helt underbar "korsning"? i ljuslila. Idag såg jag en av dessa blomma. Helt underbar!

Hemma hos min mormor och morfar fanns en "plaskdamm". En damm med fontän i mitten och runt den hade min mormor planterat blå strandiris och gula dagliljor, varannan blå varannan gul. När jag böjer mig ner och luktar på de gula, underbart doftande liljorna är jag tillbaka där vid barndomens plaskdamm.

Igår hade jag besök av en kär vän. Hon gav mig en skylt att sätta synligt för den som kommer in i min trädgård. Hon verkar veta precis hur jag har det. Gör inte vänner det?