Mina pioner

Först ut är Rosenpionen med sina ljusrosa blommor och rätt flikiga bladverk. Hos mig har den sällskap av ett vitt löjtnantshjärta vilket blev en bra kombination eftersom de blommar samtidigt.

Rosenpion/Paeonia veitchii

Rosenpionen följs av "dillpionen" Paeonia x hybrida som egentligen heter Herrgårdspion. Den här "dillpionen" kostar några hundra kronor i inköp men för att få den lite ovanligare riktiga dillpionen, Paeonia tenuifolia, så får man lägga på några hundringar till. Den är ännu flikigare och lägre än Herrgårdspionen och blommorna mer röda.

 Innan vi sålde huset där mamma och pappa bott och även min mormor och morfar en gång, så grävde jag snabbt upp några pionbitar från deras trädgård. Tre stycken blev det och en överlevde. Den mörkaste röda. Nu i slutet av juni har den redan blommat ut.

Efter den mörkt röda börjar en gammal pion, som jag fått av en vän för länge sen, att blomma. Jag tror att det är en s.k. luktpion, en Paeonia lactiflora. Om det inte skulle vara så så må det vara. Den doftar i alla fall underbart och jag tar gärna in ett par stycken och sätter i en vas på köksbordet. Bara för att få inandas den bästa av sommardofter runt midsommar. 

För något år sedan blev jag lycklig ägare till en vit pion som jag fick av snälla grannen Anja. Den är helt underbar. Kritvit med en ton av gulgrönt i mitten.

När vi flyttade till Ekbacken så fanns det inga pioner i trädgården, knappt nåt annat heller. Men efter något år kom en liten pionplanta i en rabatt som sedan växte till sig. Den blommade för första gången för några år sedan och den visade sig vara ljust rosa.

"Peacher" köpte jag på Åsby trädgård för flera år sedan. Jag fick nog vänta minst fem år på den första blomningen. Det var en besvikelse om man jämför med den bild som fanns på plantan vid inköpet men en hit f.ö. Längst ut kommer de ljust rosa, släta sidenlika bladen och inuti ett fluff av vita blomblad. I mitten ser man nyanser i både rosa, rött, gult och grönt.

Den underbara Peacher 

"Coral Charm" kostade 700-800 kr när folk började upptäcka den. Jag avstod då. För några år sedan hittade jag en planta hos Lindkvists Trädgårdscenter för 149 kr! När jag skulle plantera den visade sig krukan innehålla två plantor. Så nu har jag två exemplar av denna underbara pion! (Den går lite mer i aprikosfärg än fotona utvisar.)

När jag idag började skriva om mina pioner så insåg jag inte att jag faktiskt hade några stycken. Jag är ju ingen pionsamlare. Trots det har det blivit några pioner i trädgården under åren. Och glad är jag för det! Jag kommer ihåg min mormors pioner under barndomens somrar. Det var inte doften eller blommorna som fascinerade mig, det var knopparna. För på dem kröp det alltid myror. Det beror på att näringslösning läcker ut vid överskott, som sirap och den vill myrorna åt.