Örskär, en hemlighet som smakar mer

Nu är jag hemma igen efter tre härliga dagar på en liten ö. Örskär heter en ö som ligger norr om ön Gräsö som ligger utanför Öregrund. Hur många gånger, vid mina besök på Gräsö, har jag inte stått där längst upp i norr med kikaren i handen, tittat ut mot Örskär och funderat på hur de har det där. Ön miste en fjärdedel av sin befolkning i en drunkningsolycka 1877 när de skulle hem från julottan i Gräsö kyrka och ett monument har rests på en klippa på norra Gräsö till minne av den tragiska händelsen. Det har alltid kittlat min fantasi. Hur var det att bo på en ö på den tiden? När familjen inte visste om pappa skulle komma hem levande från fisket. När fyren behövde ny rovolja till lyset och fyrvaktaren travade ut i kompakt mörker och full storm och skulle upp i det höga fyrtornet för att fylla på. När fartyg som passerade Öregrundsgrepen flaggade efter lots och de fick ta sina båtar i alla typer av väder och åka ut i sundet för att visa dem rätt. Hur gick det till när barn skulle födas? Vad åt man under karga vintermånader?
Ni som redan hört skvallras om vart min överraskningsresa skulle gå kanske tänkte ”Hur kul kan det vara att få en resa till en ö och behöva bo på ett vandrarhem i flera dagar!”

Men det var en överraskning helt i min stil vilket bevisar att mina nära och kära känner mig utan och innan och ville ge mig det bästa. Jag njöt av dagarna i fulla drag. Solen sken hela tiden från en klarblå himmel och vi hade +26-27 grader varje dag. Havet var härligt blått, lugnt och vid den här tiden på året även uppvärmt.

Vandrarhemmets båt hämtade oss från bryggan längst ut på norra Gräsö och körde tillbaka oss när vi skulle hem. Dessutom fick vi allt vårt bagage upp- och nerkört på deras fyrhjuling med släp. På ön fanns härliga sommarvägar och stigar men ingen biltrafik.

”I skuggan” av den stora fyren på Örskär låg några hus. I en vit länga med två ingångar fanns fyra rum. Vi fem som var där, sambo, döttrar och barnbarnet huserade i ett stort rum med sju sängar där vi nästan bara sov (och snarkade) eftersom vi var utomhus hela tiden. 

Endast c:a tio meter från vårt hus trappa fanns ett annat hus som fungerade som frukostmatsal, kiosk, reception, café och restaurang.  

Här kunde man få enklare maträtter. En silltallrik t.ex.

Under de här dagarna gjorde alla som var med vad de kände för. Inget planerande, inga krav. Vi bara var. Insöp atmosfären och dofterna på den lilla ön. Gick korta, sakta promenader då vi hann med att se allt som fanns runtomkring oss. Vi hittade en död kopparödla och en död näbbmus, vi plockade kottar på stigen och vackra stenar (= skatter) på stranden. Jag hittade lite annorlunda växter därute i skärgården bl.a. blåhallon.

Vi kollade in fåglar och insekter också och barnbarnet skaffade sig ett eget husdjur som dock var lite för "vassfotad" i hans tycke.

Att få några sådana här dagar, där jag fick vara ihop med dem jag älskar i en kravlös omgivning som man kan trivas och njuta i, det var för mig den bästa tänkbara av presenter. Det värsta är att skillnaden mellan de här dagarna och dagarna därefter, då semestern är slut och arbetet börjar igen, är milsvid. Jag vill stanna kvar i nuet medan annat i livet pockar på min uppmärksamhet. Men minnena finns kvar. Den här lilla semestern kommer jag att bära med mig länge. Det var en av de bästa!