På förmiddagen medan omvärlden värms upp så kan man ta en tur ut i naturen och titta efter nyanlända.
En del klafsar omkring i lera och sörja... Letar efter en partner. Det är ju det livet går ut på.
Andra har dejtat klart och vilar ut en stund innan själva jobbet börjar. Att bygga bo och fostra barn.
De mest narcissistiskt lagda speglar sig en stund i vattendraget de landat vid.
Intill blommar svalörten med sina blanka, gula blommor.
När jag kommer hem och ställer mig vid diskbänken en stund så ser jag något i ögonvrån. Den är här! Välkommen du lilla pepparkornsöga! Min favorit. Den rödhaken, om det nu är samma varje år, kommer en stund på våren och visar upp sig. Sen ser vi den inte under hela sommaren. På hösten sitter den där igen i trädgården några dagar och sen är den borta. Artig verkar den ju vara eftersom den både säger hej och hejdå. Men inte vidare social.
Den 27 mars var jag inne på Plantagen för att köpa lite kogödsel till trädgårdslandet. Jag stannade till vid en liten gurkplanta med slanggurkor (mini). Jag behövde den! Behövde något som berikade mitt kök med sin grönska och så småningom lite godis till maten eller på smörgåsen. Efter några dagar planterade jag om den decimeterhöga plantan och ställde den i köksfönstret för att den skulle växa till sig. Idag fick jag se hur den slingrat sig uppåt, uppåt med hjälp av sina klängen. Så stor redan! Jag flyttade på den och lät den tråckla in sig i gardinernas snören på ett annat ställe.
Då såg jag den! En liten, liten gurka. Redan? Fler fanns det också. I en tiondels storlek av den första, hela vägen efter stängeln. Högproducerande tydligen. Inte mig emot. Jag ser fram mot att sätta tänderna i välsmakande, klorofyllgrönt gurkkött från min egen fönsterbräda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar