Sista dagen på Konstrundan

Så är Konstrundan över för i år. Det är tre intensiva dagar men oj vad man får mycket tillbaka. Förutom tjejerna jag jobbat ihop med under helgen som är helt underbara så har jag haft så många intressanta samtal med besökare. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord samt konst OCH trädgård. Jag lär nog få en hel del besökare till mitt lilla paradis i sommar!

Det här var en milstolpe i min årskalender. Nu lägger jag bokstavligen men även fysiskt min konst åt sidan. För nu börjar växtsäsongen. Tavlorna åker in i boden och får "stå till sig" tills i höst då det kanske blir en utställning igen. Eller också hittar jag på nåt jippo under sommaren. Utställning i växthuset kanske?

Igår, påskafton, kom jag hem vid halv fem. Mina döttrar hade fixat mat hemma hos sambon och mig och jag hade bara att sätta mig vid middagsbordet och frossa i en massa olika maträtter. Lilla J kom springande mot mig vid hemkomsten, glad som en lärka över att se "mommol". Kan man annat än njuta av livet när man har såna barn och barnbarn! 

Påskaftonen blev ett sammelsurium av aktiviteter. Lilla J satte sig i en inomhusplantering av läkelökar. Hennes såpbubblepistol som låg i det jättestora påskägget hade jag sönder innan vi ens kunde börja använda det. Stora J hoppade med det hopprep han fick av oss, i köket och snärtade till mammas öra så det gjorde ont. Min yngsta dotter och min sambo hade ont i nacken så de fick lite healing och massage med vår egentillverkade tallolja. Lilla J kissade på sig bakom dörren till skafferiet men nästa gång sa hon till och då fick hon välja bland mina klistermärken. Vilket hon gör så omsorgsfullt så man tröttnar på att vänta på valet, efter en stund.

Det är så här livet ska vara när det är som bäst. Enkelt, lite kaos, lite tokigheter, massor av positivitet, glädje och skratt. När man får barnbarn så måste man släppa lite på kontrollen. Det är bara nyttigt för en. Det seriösa får vika för verkligheten. Kuckeliku!

Nött och sött och lite mer...

Ingegerd och Sussie heter två glada tjejer som har ett loppis i Västra Charlottenberg. Bara några kilometer från Bürgers växtgård i Köping, åt Odensvihållet. De här tjejerna satsar på retro och vintage. Och det gör de rätt i, det ligger i tiden! Nostalgi får oss att gå igång. Idag var sambon och jag där och kollade läget.

Påsktårta och kaffe fanns att köpa för den som är sugen på lite gott

Det här loppiset finns i ett gammalt magasin som också har fungerat som sommarstuga genom åren. Det är inte stort men i "storstugan" på bottenvåningen av magasinet får det rum en hel del saker. Man blir lite nostalgisk när man ser leksaker och annat från ens barndom. Sambon lekte med Mekano när han var liten, där fanns sånt i en låda. Jag frågade om han inte var intresserad av det. - Jag har lekt färdigt med Mekano, blev svaret. 

Det fanns även ett gammalt ishockeyspel där. Vad roligt det vore om barnbarnen spelade lite sånt istället för dataspel. Lite mer verklighet skulle inte skada.

För att vara ett loppis så var det ovanligt ordentligt i det här magasinet. Det syntes att Ingegerd och Sussie hade "en plan". Att lyfta fram det gamla och inte falla för krimskrams och annat som brukar finnas på de flesta loppisar. 

Här är några dockor i olika utföranden

På övervåningen fanns det även lite kläder i retrostil. Tyvärr var jag lite för stor för dem. Folk var tydligen kortare och mindre förr...

Äggkopparna till vänster, i gulorange, är nu våra!

Vilken underbar exponering av sju olika mandelkvarnar! Jag hade en sån en gång i tiden men när min husliga period var över så skänktes den till något loppis nånstans. För några år sedan när det behövdes malda hasselnötter i ett bakverk som jag hade recept till, så insåg jag att en sån här mandelkvarn "fattades mig". Det var bara att ge sig iväg till ett loppis och köpa en "ny". Idag, när LCHF och socker- och mjölfritt är så populärt så kan man faktiskt tjäna pengar på att investera i en gammal mandelkvarn. Kolla bara priset på mandel- eller hasselnötsmjöl så inser ni att det blir betydligt billigare att mala sånt här mjöl själv.

Ingegerds och Sussies alltiallo ligger inte på latsidan. När vi var där så hade han fullt upp med att laga golvet i magasinet. 

Jag och sambon blev helt lyriska över den här "skålen" i svartlackerad metall och flätade gula plastband. Den ska förgylla vår nya hylla i vardagsrummet. "Retro är det nya moderna"!

Är du intresserad av att följa Ingegerds och Sussies loppis, öppettider och vad de säljer så gå med i facebookgruppen "Nött och sött". Jag tror att inom kort så kommer du även att kunna följa dem på en egen blogg. Jag tror faktiskt att jag lyckades inspirera dem till en.

Konstrundan 2016

VÄLKOMMEN

till en påsk i konstens tecken!

Hela Kolbäcksådalen vimlar av utställare långfredag, påskafton och påskdagen. 100 utställare på 34 olika platser!

Jag finns även i år i MA Stockers galleri på Häradsvägen 2 i Dingtuna. I år ihop med Annette Stocker samt Annica Andersson och Cecilia Ciscar.

Ta med en vän och gör ett besök hos oss i påsk. Vi finns på plats 10.00-16.00. Det finns en hel del att titta på. Tavlor, smycken, betong, vykort m.m.

Nu är vi på G igen!

Under påsken finns mina ståltrådsfigurer till salu i galleriet. Stora, c:a 50 cm och små, c:a 20-25 cm.

Jag har även laddat upp med massor av unika hängen tillverkade av gamla smycken från mitt eget varumärke 

Vägbeskrivning från Västerås:

Ta gamla Köpingsvägen mot Dingtuna. Precis när du passerat skylten "Dingtuna" så svänger du höger in på Häradsvägen. Första huset till höger är Annettes galleri.  

I vårens fotspår

Två gånger har vi fikat i växthuset denna vecka. Premiär. När solen ligger på är det riktigt varmt där innanför glasfönstren så man slipper ytterkläder. De tjockare gardinerna får vänta ett tag på upphängning. Det är ju fortfarande fuktigt i luften och jag vill slippa mögelfläckar på tyget. 

Utanför stugväggen väntar den orange kejsarkronan på att veckla ut sina blad. Jag såg ingen liljebagge där men de lämnar sina jordhålor så fort den första liljan spirar så det är bara en tidsfråga. Bara för att jag inte såg någon idag så betyder det inte att de inte finns där!

Den här kejsarkronan är lurig. Den blommade inte på säkert tio år. Men när jag bestämde mig för att flytta den DÅ bestämde den sig för att stanna kvar - och slog ut. Den här skrämseltekniken verkar funka på de flesta växter. Hota bara med att flytta dem, så börjar de prunka!

Det är inte bara kejsarkronan som är på G. Dagliljan "Pink Damasc" växer på som om den hade eld under fötterna.

Och Meconopsis superbum "Pink Eye" har överlevt vintern med sin luddiga kropp. Jag är riktigt spänd på hur den kommer att bete sig.

Så här ser blomman ut enligt en plantskola som säljer många olika sorters meconopsis.

En tidig favorit är Daphne blagayana, en liten släkting till den vanliga tibasten. Den här daphnen är krypande, har förvedade stammar och slår ut i april/maj med en blomma bestående av flera väldoftande små blommor. Redan en bit på håll kan man känna doften. 

Klockjulrosen, eller stinkjulrosen, är vintergrön. Jag hade den på tomten för flera år sen. Så försvann den under några år. Nu är den tillbaka igen med flera små självsådda plantor på olika ställen.

Min Helleborus foetidus

Så här ser den ut i blom

I flera rabatter grönskar den lilla nunneörten, Pseudofumaria alba, redan. Den blommar med vita och gula blommor senare i sommar. Den är spröd men tydligen inte så känslig för kalla vårvindar för den växer redan grön i flera olika rabatter. 

Så här ser den ut i blom

Löjtnantshjärtat är också uppe tidigt i min söderrabatt. Den här plantan har jag fått av Karl-Erik, min granne som tyvärr är borta nu. Så är även alla hans blommor. Det blev gräsmatta av hela hans trädgård istället. Man måste förstå att ens trädgård är ett lån. Man lånar jorden några år och gör vad man vill med den. Sen kommer nästa ägare och gör vad han/hon vill. Det är den krassa sanningen.

Men vem sticker upp här då? Med sina tjocka, röda knoppar.

Jag tror att jag ska fixa lite vaniljsås. Och sätta mig och vänta. På årets första rabarberpaj.

Daggmaskar, nässelfjärilar och flugor

Morgonen började ute i trädgården. Det var ju så härligt väder! Mitt första projekt var att fästa upp björnbärets grenar mot husväggen. De grenar som gav frukt förra året klippte jag bort för några veckor sen. De nya som ska bära frukt i år låg som långa tentakler över gräsmattan och måste bindas upp. 

På husväggen sitter ett antal krokar i en rad, ett par meter upp. Över en krok hänger jag ett långt snöre med hjälp av en kratta. Båda änderna ska vara lika långa och räcka ner till en grenklyka långt ner för bästa resultat. Sen börjar jag vira snöret runt en gren. Uppifrån och ner och knyter sen snöret under en grenklyka så det fastnar ordentligt. Proceduren upprepas tills varje gren fått ett snöre. Grenarna på en enda stängel kan vara mer än meterlånga så de måste också in mot väggen. Här får man fläta in dem vertikalt bland de övriga grenarna men försiktigt så de inte går av. Jag klippte även av de längsta topparna så att jag ska komma åt de mogna björnbären utan stege.

Nu är våren på gång. En daggmask kom upp från sin mörka vinterbostad och kollade läget. Två nässelfjärilar jagade varann i solen och en fluga satte sig på min hand. 

Till förmiddagskaffet fick vi påhälsning av ett par grannar och vi fikade för första gången i år i växthuset. Där var det rejält varmt och vi satt i kortärmat och åt hembakat bröd med ost, tomat och gräslök på. Och njöt!

Efter pausen tog jag en sista dust med äppelträdet så nu är vårt "parasoll" färdigklippt. Nu fattas det bara lite gröna löv sen kan värmeböljorna få avlösa varandra.

Dammen är nästan isfri och fiskarna har vaknat till nu när värmen kom. Snart kan man räkna in dem och se om alla överlevt vintern. När jag gick fram till dammkanten kom en av dem fram. Den trodde väl att den skulle få mat men det får vänta ett tag till. 

Vi slutar mata dem i oktober och sen får de leva på det som finns i dammen under vintern. Alger och sånt. I april någon gång så börjar vi så smått att kasta ut fiskmat i form av små torra kulor.

(Om man ska ha fiskar i en damm under vintern så får isen inte lägga sig över hela dammen. Då bildas sumpgas därunder och allt levande dör. Dammen måste också vara minst en meter djup eller ha en djuphåla på dryga metern där fiskarna kan hålla till. Den får ju inte bottenfrysa. Vi har en slang som sprutar luft/syre ner i dammen under vintern och som ser till att det finns ett litet "andningshål" öppet. Vid riktigt sträng kyla under längre tid får man vara beredd att gå ut och hacka hål i isen.)

Jag hann även med att städa flera rabatter. Klippte bort gamla torra stänglar och tog bort löv och skräp medan sträck med grågäss och sångsvanar flög över huvudet. Lärkan drillade över åkrarna och några måsar fick mig att tro på sommaren igen. Men först ska det bli vår. Imorgon skuttar jag ut igen efter frukost.

Slagrutor, vatten och energi

Sambon och jag deltog i en föreläsning om energimätning för några veckor sen. Vilken upplevelse! Alla har vi energifält runt våra kroppar. En del kallar dem auror. Det är inte bara människor, djur och växter som har energifält utan även saker. Allt består av energi. 

Energifält kan man mäta med en vanlig "slagruta", ett instrument som används till att räkna ut var vattenådror i jorden går. En slagruta kan se ut på lite olika sätt. Förr använde man oftast en träklyka av sälg. När den som är kunnig på sånt här går över en vattenåder så böjer sig sälgkvisten neråt och pekar mot vattenkällan.

De "gubbar" och "gummor" som kunde sånt här var ofta anlitade av dem som skulle gräva en brunn på sina ägor. Vem ville gräva djupare än de behövde!

Numera gör man slagrutor i andra material också men funktionen är densamma.

Min sambo gjorde en egen variant av ett plaströr och en koppartråd för många år sedan.

Under många år hade vi undrat hur vår azalea hade kunnat överleva under alla år utan skötsel och vattning. Den är planterad på 50-talet mitt i gräsmattan. Kanske fanns det en vattenåder någonstans under marken som försörjde den med det vatten den behövde? 

Vi provade sambons uppfinning och se, när vi rundade azalean från ett visst håll gjorde slagrutan utslag. Där fanns alltså vatten en bit ner i jorden. På ett annat ställe på tomten går det en underjordisk bäck. Där står vattnet högt vid ihållande regn. Det har varit en vanlig bäck en gång men den har lagts igen men naturkrafterna är större än människans önskan om att tillrättalägga allt. Den rinner vidare där under!

På det stället vet vi att det finns vatten men den övriga tomten visste vi inget om.

Man kan ju tro att man påverkar slagrutan till att ge utslag och det kan man. Om man vill! Man kan alltid lura folk med allting. Varken jag eller sambon hade på något sätt påverkat slagrutan men vi ville ha fler bevis. 

Så under följande midsommarafton lät vi elva personer gå runt på tomten med slagruta sedan de fått en kort instruktion om hur man skulle göra för att koppartrådarna skulle löpa fritt och inte fastna på plaströret. Ingen av deltagarna visste var vattnet fanns och vi sa bara att de skulle gå runt på tomten och känna av. Ingen av dem hade gått med slagruta förut. Tio av kompisarna fick utslag när de rundade azalean!

Nu vet vi varför den här azalean har överlevt allt genom åren. Och jag är djupt tacksam för den där vattenådern som finns där och som azalean har skickat ner sina rötter till för att få en lagom dos av det livgivande vattnet. 

Med en slagruta kan man även mäta currylinjer och energi. På den här föreläsningen om energi så kunde vi se hur positivitet påverkar oss. Det visade slagrutan! Om folk tänker goda tankar i min närhet så ökar både dennes och mitt energifält.

Jag ska berätta mer om det här framöver, på bloggen. Tills dess: Tänk positivt!

Buffé och påskliljor hos Bürgers i Köping

Idag var jag hos Bürgers i Köping. För att äta vegetarisk buffé och för att kasta ett öga på blommor och blad i själva affären. Maten är god och man får prova på en hel del spännande kombinationer. Jag kom hem med några krukor med påskliljor och en kruka med vita pärlhyacinter, "White Magic", med lite rödgulaktig bladfärg. De kommer alla att sitta i en korg som jag förberett med plast och jord och sen ställas på förstutrappen. 

Det var allt för denna gång. 

Jag tog några blad med kurser som man kan delta i hos Bürger under våren. Kanske något som intresserar?

Kursprogram våren 2016 

Fika ingår. Anmälan till 0221-20255 el. info@burgers.se

Onsdag 9 mars 18.00-20.30 Inredningskväll, inspiration om färg o. form. 295:-

Torsdag 10 mars 18.00-20.00  Fruktträdbeskärning 495:-

Söndag 13 mars 10.00-12.00 Fruktträdbeskärning 495:-

Tisdag 15 mars 18.00-20.00 Grunden till en bra trädgård 50:-

Tisdag 29 mars 18.00-20.00 Framtidens trädgård (Idéer, växtval m.m.) 50:- 

Floristkvällar:

Kaffe och smörgås ingår + allt du tillverkar. Anmälan till 0221-20255

Tisdag 15 mars 18.30-20.30  Bordsarrangemang inför påsk (m. kycklingar o. påskägg) 395:-

Tisdag 29 mars 18.30-20.30 Björkriskrans (vårlökar i mobil) 395:-

Tisdag 12 april 18.30-20.30 Vårplantering (f. kruka, låda o. trädgård) 395:-

Tisdag 26 april 18.30-20.30 Nivåbukett (en bukett som sticker ut) 395:-

Ute på hal is, längtar till sommaren

Varje gång jag tar några steg utanför stugan i snö, is och slask MED foppatofflor på så tänker jag på att jag utmanar ödet. Foppatofflor är minst av allt lämpade för vinterväder. På is är de halare än halast. Men de är lätta att ta på och av vid korta ärenden som t.ex. att gå ut med komposthinken. Vem orkar snöra på sig vinterkängorna för en kort tur ut till tunnan! 

Så idag gjorde jag det igen. Tog några steg i snöslasket och ena foten gled framåt, framåt. Längre och längre tills jag insåg att om jag går ner helt i spagat så går båda lårbenshalsarna åt skogen. Det var bara att vrida till kroppen så att min tunga lekamen hamnde på sidan och så landade jag på mitt högra lår. 

Jaaaa! Jag klarade mig den här gången också. Drog högvinsten. Men man kan inte ha tur varje gång och det förstår jag. Ändå kommer jag nog att göra om det här snart. Hur dum får man va'?

Hela eftermiddagen tillbringade jag vid köksbordet med grannen/vännen Lena. Vi hade många intressanta samtal och löste en hel del av världens problem över ett par koppar kaffe. 

Senare på kvällen kom jag på att jag inte ätit mat under dagen! Inte hade jag haft tid med såna triviala saker. Det där händer ibland när jag är ute i trädgården och plockar också. Förmiddagsfikat glömmer jag aldrig men sent på dagen kan jag känna hur jag blir lite darrig och kommer på att jag behöver näring. Inte bara för själen utan även för magen.

Just nu sitter jag och tittar på Camping queens. Längtar till sommaren och ut i naturen. Men det är ett tag dit. Vad kan vara mer sommar än Gotland? Bjuder på lite ögongodis.