Mina tre orkidéer

TV4:s morgonprogram bjuder bl.a. på en bild på en orkidé idag. Sju meter lång. Killen som skickat in fotot förvarar den i sitt badrums fuktiga miljö. Det är vanilj!

Jag har sett såna i verkligheten en gång, klättrande på stora träd på en av öarna i Seychellerna. Men tänk att de kan frodas i våra svenska badrum!

Foto på vanilj (Plantagens)

Förr tog jag död på alla orkidéer som jag fick. Tyckte inte alls om dessa växter. När de blommat ut, skrumpnade bladen ihop och då kastade jag dem. Trots att jag vattnade dem enligt instruktioner. Alltså var 14 dag sänktes hela krukan ner i vattnet, fick suga åt sig ett tag och sen rinna av.

När min bror och hans fru kom och hälsade på en gång så hade de med sig en brudorkidé till mig. Jag tänkte att det var en "slit och släng blomma" som alla andra orkidéer som kommer hem till mig. Men jag bedrog mig!

Den har blommat nästan oavbrutet i flera år. Efter ett tag fick den fem nya plantor på stänglarna också. När plantorna började se skrynkliga ut tog jag loss dem och planterade om dem i köpt orkidéjord. Efter bara ett halvår får jag den första överraskningen, en stängel med knoppar. Som nu blommar för fullt.

Alla blommor borde studeras ingående så att inte skönheten undgår en!

Sen har jag den här orkidén som jag fick av en kär vän när jag fyllde jämnt sist och det är snart tre år sedan. Den har också blommat nästan oavbrutet. 

I höstas när jag skulle tvätta köksfönstren så fick jag se prov på den enorma överlevnadsinstinkt som växter har. Inte nog med att den skickat ut sina luftrötter genom krukans spetskant, den ville ännu längre ut i världen.

Så den bestämde att en av luftrötterna skulle prova på hur "gräset såg ut på andra sidan staketet". Luftroten hade borrat sig ner i fönstrets silikontätning och skulle ut i världen!

Det ville inte jag. Jag ville att den skulle stanna kvar hos mig så jag pillade bort roten.

Blåa orkidéer finns inte. I alla fall inte så blå som en del man kan köpa i affären. De blåaste är färgade. Färgade växter tillhör inte mina favoriter men den här orkidén är given med omtanke. Den väckte min nyfikenhet. Jag undrade hur blommorna skulle se ut vid nästa blomning?  

 

Naturligtvis blev dess blommor vita. Rent vita med bara några få färgnyanser i mitten.

Från att ha varit en orkidédödare har jag blivit orkidéodlare. Jag har endast ovanstående exemplar men det räcker. Jag har bara planterat om dem en enda gång och jag dränker dem inte längre var 14:e dag utan vattnar dem numera som mina vanliga krukväxter. Lite då och då. Man ska inte göra saker mer komplicerade än de är.

Apropå komplicerat. Köp inte dyr orkidéjord. Plocka barkbitar och vitmossa i skogen och plantera din orkidé i den blandningen. Orkidéerna kommer att älska den. 

Det här fick jag lära mig av en vän igår. Man lär sig nåt nytt varje dag!