Blågult, konstnärsskap och små entreprenörer

Har man tur så kan man hitta blåklint i en åker.  Förr fanns den lite här och där, idag bara i ekologiska odlingar, antar jag.

 

Utefter vägkanterna så blommar nu också smörblommorna. De verkligen lyser som det gulaste ”smör”. Nu är det högsommar. På promenaderna så fångar min ”nos” upp dofter hela tiden och jag försöker artbestämma dem. Det är inte alltid så lätt. I över trettio år har jag letat växter i vår svenska natur. De första tjugo åren tillbringade jag med den svenska floran i handen för att kunna artbestämma alla nya växter jag upptäckte. Att komma till ett nytt landskap öppnade nya möjligheter att upptäcka ännu fler arter. Det var också genom denna fältflora som jag lärde mig måla växter i akvarell. Böckerna var nämligen illustrerade av konstnärer. De fick växter tillsända sig och hade en kort period på sig att måla av dem innan de vissnade och dog. En konstnär i min närhet, som hjälpte mig att rama in mina akvareller, tyckte att jag skulle passa att måla av t.ex. växter. Aldrig i livet, tänkte jag. Ska jag sitta och vänta på att en paketerad växt ska komma i brevlådan och sen måla av den inom de närmsta timmarna innan den vissnade? Att år ut och år in måla växter, nej det var inte min grej. Jag vill att livet ska gå vidare hela tiden, har inte tålamod att hålla på med samma sak så länge.

Men jag är djupt tacksam för att denna konstnär stärkte mitt ego och talade om för mig att jag mycket väl kunde duga som porträttmålare av naturens under.
Kanske var det så att det stärkte mig så mycket att jag fortsatte måla växter, svampar, insekter, fjärilar, djur, fåglar m.m. Jag är en ”avmålare”, ingen fantasimålare. Jag kan måla av det mesta men har svårt att måla ur fantasin. Men jag jobbar på det. Om och om igen. Och det blir bättre med tiden. Jag vill så gärna, vill släppa taget och bara måla fritt men det slutar alltid med att jag sitter och petar med några hårstrån på en fjäril eller dun på en fågel.

Min äldsta dotter har en annan typ av gåva. Kanske beroende på hennes sjukdom (Asperger). När hon var liten och vi varit på en tecknad biofilm så kunde hon teckna av figurerna vid hemkomsten. Det har jag aldrig kunnat. Alla har vi olika kunskaper och gåvor. Jag kan få en spindel att leva på ett papper med hjälp av mårdhårspenslar och akvarellfärger, min dotter kan återskapa en seriefigur på ett vanligt ritpapper.

Idag har jag i alla fall målat lite fritt.

Och ofritt!

På promenaden i morse i värmländska Lysvik så hittade jag ännu ett exempel på kreativitet utefter vägarna. Vid tomtgränsen till en trädgård stod ”Eriks kiosk”. Ett litet marknadsstånd gjort av trä. Affären var numera stängd för säsongen men skyltarna talade om att man kunde köpa tre tagetes för 15 kr eller en tomatplanta för 15 kr. Skyltarna var skrivna av en liten kille som inte för så länge sedan lärt sig skriva. Vilken kreativitet! Vad ska det bli av denne lilla entreprenör när han blir stor?