Ny bil - sämre affär kan man inte göra!

Förr hade jag enbart äldre och begagnade bilar. Jag har kört allt från små Folkvagnar till stora Oplar, Ford Grenada, Ford Taunus, Saab, Volvo 740, Volvo Amason, Fiat, Peugeot 505, Peugeot 107, Suzuki, ja säkert har jag glömt någon av de bilar vi haft genom åren.
1998 köpte jag och min nuvarande sambo en splitter ny Suzuki Grand Vitara. Varför man köper en alldeles ny bil när man kan köpa en som är ett år gammal och tjäna 50.000 kr, är en gåta. Men vi ville ha just den och den har varit suverän genom åren. Vi har kört överallt med den 4-hjulsdrivna bilen. På Skagens sandstränder, Gotlands stenkuster och på leriga skogsvägar. Överallt har den tagit sig fram. 

Norderstrand i Visby 2005

Så går åren och rätt som det är är den nya bilen "gammal" och man känner att man behöver investera i en annan om man ska ha en bil som räcker i tio år till. Jag uttryckte min önskan om att köpa mig en ny bil och sambon föreslog att vi skulle åka och titta på en Subaru. Subarus bilar är alla 4-hjulsdrivna (som säljs i Sverige). Har man haft en sådan, vill man ha en igen. Snömodd och slask, bara att åka!
Vi åkte till Landrins i Västerås och möttes av en försäljare. "- Jag ska köpa en ny bil, en kombi", sa jag. "- Vad sägs om den där borta", säger säljaren och pekar på en blå kombi. "- Nja, du vet hur vi tjejer är...", sa jag, "jag kan inte tänka mig en blå bil." "- Den här vita då?" sa killen och pekade på en pärlvit jättesnygg kombi som stod alldeles bredvid. "- Jaa, den kan jag tänka mig", sa jag och studerade den fina bilen som hade gott om plats för mina bord, växter och marknadsprylar. När vi båda kollat alla finesser, provkört och prutat, så var jag såld. Dagen efter åkte vi tillbaka och vi provkörde den ute på landet på slingriga vägar. "- Den tar jag" sa jag.
Nu var den inte riktigt ny, det var förra årets modell och hade kostat 50.000 kr mer som ny med den utrustning som sambon förhandlade fram åt mig. Sånt är han duktigare än jag på!
Kanske är det en speciell känsla för en tjej att köpa en egen bil. Det är ju killarnas område annars. Nu har jag haft min Subaru Legacy i ett och ett halvt år och njuter varje gång jag sätter mig i den. Den luktar fortfarande som ny. När den lukten avtar så har jag hört att det finns spray som gör att bilar luktar nytt igen!

Sambon har nu tröttnat på att åka omkring i en liten Peugeot. Kanske tär det på hans manlighet att ha en liten "shoppingbil" när kvinnan hans har en större.
Så nu har han beställt en ny Skoda Octavia som fått en del priser t.ex. för bästa dragbil, säkerhet och något mer som jag inte kommer ihåg. Vi var och smygtittade på den idag. Den var nyss hemkommen från fabriken och ska nu fixas till lite. Sambon får hämta den på fredag. Bilförsäljaren är impad av hur sambon har "plockat ihop och designat" den. Röd färg, beige klädsel m.m. Han tyckte den var så snygg så han ville ha den kvar i bilhallen ett tag som "säljobjekt"! Men sambon vill ha hem den så fort som möjligt så det var inte att tänka på.

Här håller man på att skala av det vita "presentpapperet". Så färsk är den. Jag förstår att min sambo är förväntansfull. Känslan av att ha en alldeles ny bil är fantasisk. Kanske just för att man inte är bortskämd med det. Dessutom blir sambon ensam i hela Västerås, kanske hela Sverige om just denna design - "tredje generationen". Åtminstone ett tag. Nästan allt är ju förgängligt.
Sämre affär kan man inte göra men härliga känslor kan man faktiskt betala lite för. Kalla det snobberi. Eller livskvalitet.
Hur man benämner det beror på var i världen man lever och hur man har det. Det är vi båda medvetna om. Alla har inte möjligheten att välja. Det hade inte vi heller när vi var unga så därför gjorde vi bättre bilaffärer då!