Livet är en dans på rosor

Vad gör man av en ofrivilligt ledig dag med ett krokigt finger där senan inte löper som den ska i sin skida? Ja, det är väl ingen större skillnad på en sån dag än en vanlig. Man försöker väl alltid fylla sina dagar med meningsfulla och trevliga saker. Men inte datorjobb, det bespar jag mina händer. Bara lite bloggande innan kvällen lägrar sig, det är inte så påfrestande.

Jag började dagen med att plocka upp det stora parasollet som står nere på stranden vid dammen, från vattnet. Blåst och regn hade vält det. Sen städade jag. Dammsög och plockade grejer tills det såg någorlunda fint ut inomhus. Skickade iväg sambon med min bil full med grejer till Brödet och Fiskarna, återbruket och en del burkar och flaskor till pantning. Ett av våra barnsliga nöjen är att vi samlar pengar i en spargris tills vi har till en utekväll. Där lägger vi pant-pengar och pengar för saker som vi säljer på Blocket och när vi fått ihop tillräckligt länsar vi spragrisen och tar en helkväll på stan. Varför ska man vara sansad och strukturerad bara för att man är vuxen? Nej, att ta fram barnet i en gör en lycklig. Snart är vi barnsliga pensionärer, men vad gör det. Något bra måste man ju föregå med som exempel för sina barn. Om nu någon trodde att livet blev tråkigare bara för att man blir gammal...
Sambon kommenterade spargrisens status efter att pantat den sista rundan. "Nu är det snart dags!" sa han och jag ser nu fram emot en kväll på stan under semestern.

Det har blivit en hel del sedlar de senaste månaderna.
Sparande lönar sig alltid!

Eftermiddagen tillbringade jag ihop med en vän. Vi drack kaffe och åt smörgås och satt och pratade och hade det allmänt trevligt. Vilket perfekt avslut på en städdag!

Igår var jag ute och fotgraferade min Skerikes Biskopsros som står i full blom just nu. Vilken skönhet! Och vilken doft! Ibland tror jag att historien bakom saker och ting faktiskt förhöjer skönheten. Den s.k. proveniensen.
Den här rosen hittades för första gången när Biskopsgatan skulle breddas. Man hade aldrig sett den tidigare. En kvinna som bor i Skerike, Anita Bengtsson, är rosexpert och har den i sin egen trädgård. Jag har själv varit där med en kvist från min rosbuske och fått verifierat att den ros jag har är just en Skerikes Biskopsros. Det intressanta är, när det gäller min egen proveniens, att rosen hela tiden har vuxit i vår häck ut mot Cronstedtsvägen. Men jag har trott att det varit en nyponros (vilken också vuxit där) så under flera år försökte vi utrota den. Ända tills ett år då vi underlät att klippa häcken och fick se mörkrosa rosor sticka upp bland snöbärsbuskarna. Då grävde jag upp en bit och satte på framsidan av huset. Där växer den än idag. Skerikes Biskopsros är en buskros och bör stå för sig själv. Den blir minst 1,50 meter hög och skjuter lite rotskott. Dessa tar jag vara på och krukar upp och delar med mig.
Anita Bengtsson, som i år fick Fredriksdals utmärkelse Rosenkransen och numera kallas för "Rosälskarnas Grand Old Lady", berättade för mig att denna ros har skickats för analys. Man vill veta dess gener för att förstå var den kommer ifrån. Den har bara hittats här i Mälardalen. Hon talade också om för mig att man planerar att ge den här rosen status som Västmanlands landskapsros. Jag håller tummarna för att det blir så! Titta och njut.