Mirakel sker varje dag

Klockan har hunnit bli över halv elva på kvällen men jag sitter fortfarande kvar vid dammen. Solcellslamporna runt den har lyst ett tag och jag har varit och hämtat fler stearinljus. Inte för att det behövs men allt som är mysigt är inte bara praktiskt och nödvändigt. Vi har installerat två strålkastare bakom dammen. En som bestrålar den lilablommande magnolian ”Susan” underifrån och ger henne ett trolskt skimmer samt en som lyser upp vattenfallet som rinner ner över en mossbelupen sten och plaskande förenar sig med dammens lite brunaktigt, humusfärgade vatten. Näckrosorna har stängt sina blomkalkar för dagen och små skumbubblor bildas när det stillastående dammvattnet syresätts av det rinnande. De flyter omkring som små stjärnor och planeter i rymden.

Dammen, för tillfället upplyst av en artificiell kamerablixt.

Mörkret kom fort. I min förtrollade värld drar dofter av fuktiga åkrar in i mina näsborrar. De höga björkarna bakom planket reser sig som svarta häxor mot den fortfarande ljust gråa natthimlen. Ett sträck med grågäss gör sig hörda och jag anar höst i deras hesa kacklande.

Jag sitter inlindad i en filt och läser en bok i skenet av stearinljusen och funderar på livet. Vissa dagar får man vara med om saker som betyder lite mer än andra. Idag har jag ätit tapas på Indigo ihop med de personer jag älskar mest. Vi firade min yngsta dotters födelsedag. Efteråt fick jag se och känna rörelser och sparkar av det lilla liv hon har i sin mage. Lilla Julia, jag undrar hur du ser ut? Vad kommer du att få för slags liv? Varje människa är ett mirakel, även jag och du, men hur många är det som inser det?