Ställplatser och fjällsemestrar

En semestermorgon vaknade vi invid Tidans mörkbruna, stilla rinnande vatten. På en s.k. ställplats. En ställplats är några kvadratmeter mark som är upplåten till övernattning för husbilar. Man behöver inte så mycket mer faciliteter än plats, toa och dusch på en sån. Det är alltså ingen formell campingplats men man har tillgång till allt man behöver under en kväll, natt och morgon. Vi har husvagn och bil och om de får plats på en sådan så är det ok att stå där. 

Morgonpromenaden gick upp genom ravinen där vi campar och upp mot en större väg. Vi får se att skogen bredvid genomkorsas av ridstigar och bestämmer oss för att ta en av dem. Ner genom en annan ravin där sidorna består av mjuk sand så hittar vi så småningom Tidan längst ner i dalen igen. Kyrkekvarns camping är en naturcamping där man förutom ställplatserna campar på en stor gräsmatta invid Tidan. Där ordnar man turridning med islandshästar och man har kanoter till uthyrning för färder på ån. Gissa om det vimlar av tyskar, holländare och norrmän! Men, som sagt, vi campar på en ställplats för husbilar. Såna finns inte här just nu.

Mig påminner campingen med omgivning om barndomens campingplatser i Norrland. Antingen tältade man på en slagen äng som lutade, fjällvärlden ser ju ofta ut så! Man var tvungen att ha tältets huvudända uppåt för att kunna sova gott. Ibland hade någon bonde upplåtit en stubbig åker till campare. Där var det otänkbart att gå barfota men på den tiden hade man ju vita gymnastikskor som hindrade fötterna från att bli såriga. Blev skorna smutsiga så ”kritade” man dem bara. (Krita och vatten gjorde dem fina igen!)
Jag kommer speciellt ihåg en liten camping i Norrland där det fanns ett torrdass och en kran med färskvatten. I en lada fick man tvätta sig i ett handfat och över handfatet hängde en fläckig spegel. Man betalade campingavgiften hos en tant som bodde i ett ruffigt tvåvånings trähus. Hade man tur kunde man få köpa lite godis. I den översta lådan i köket hade hon några chokladkakor och annat godis till försäljning. Med den tidens mått var det ett mycket bra utbud av godis och syrran och jag handlade för att ha med oss lite proviant på de turer vi tog tillsammans med familjen på fjällen runtomkring.

Under min barndom har jag vandrat igenom många fjäll i Sverige och tvättat mig i iskalla fjällbäckar. Jag har suttit invid de flesta norrländska älvar och väntat på att pappa skulle komma hem med fisk. Inlindad i regnkläder med bara näsan bar har jag och syrran suttit i värmen och röken av eldar vi höll glödande, i desperata försök att hålla all mygg och knott borta.

Att tvätta håret i fjällbäckar är inte som att tvätta det hemma i kallt vatten. Det är mer än isande kallt! Först blöter man håret och det går relativt bra även om det rister i skallen. Sen schamponerar man det. När man ska börja skölja håret, det är då helvetet börjar. Vid första sköljningen rister och värker hela huvudet. Det värker som om det ska till att spricka. Man tror att hjärnan ska stryka med. Så måste man skölja en eller två gånger till. Och man fasar för nästa gång. Men nu finns det ingen återvändo för schampot måste ju bort. Varje gång tar man sats, väntar och sen tror man att man ska dö - igen. När man äntligen fått bort schampot och får ta en handduk och torka håret då har man kommit till himmelen! Trots att man fortfarande skakar efter upplevelsen. Sakta men säkert blir hår och huvud varmt och återgår till normal ”konsistens”.

Jag minns min barndoms semestrar med blandade känslor. Pappa ville upp till Norrland och fiska på ”sina” semestrar. Vi barn ville bada och ha kul på "våra". Men trots att vi inte fick dom där ultimata semestrarna i Halmstad eller Varberg så fann vi oss tillrätta. Vi hade aldrig tråkigt. Vi hittade på saker hela tiden. Vi köpte mesost, godis och Kalle Anka tidningar i byarna vi åkte förbi. Och lekte med våra små plasttroll. Men det var inte VÅR semester, det var pappas.

En enda sommar åkte vi på en badsemester, till Falkenberg. Det var värmebölja och jag, mamma och syrran badade hela dagarna, låg på luftmadrasserna bland maneter och tång och skrattade och hade hur kul som helst. Pappa hade migrän hela den veckan! Han låg på en solsäng i skuggan av vår lilla husvagn under hela semestern. Året därpå åkte vi till Norrland på semester igen. Ibland undrar jag om det var för att vi andra hade roligt och inte han, som migränen så lägligt infann sig!

Det var papporna som bestämde på den tiden. När papporna mådde bra så mådde hela familjen bra. Så alla i familjen såg naturligtvis till att pappa mådde bra!