Min häck tål att ses på!

Något av de första åren på Ekbacken så planterade vi ligusterplantor på framsidan av huset för att så småningom få en häck ut mot gatan. Plantorna växte till sig men häcken blev kraftigare neråt gatan än ut mot stora vägen. Häcken sluttade sakta men säkert för att nästan dö ut längst bort. Jag vattnade och gödslade extra där men ingenting hjälpte. Det var något i marken som påverkade tillväxten. Varför jobba mot naturen, tänkte jag och lät häcken bli sluttande efter första klippningen. Men så gick jag en bit ifrån och granskade den nyklippta häcken och såg att den faktiskt såg ut som en larv. Med ytterligare frisering blev den roligt ”larvig”. Under åren har jag sparat ett par ”spröt” uppe på huvudet som fått bli antenner på den kurviga, gröna larv som nu kryper ute på gatan.

Undrar hur många som tänker på att det finns en plan med
klippningen av häcken? De kanske bara tror att jag har miss-
lyckats med friseringen av häcken!

 

För flera år sedan köpte jag en batteridriven häcksax och trimmer som jag laddar inomhus. Den är suverän att klippa med. Jag klipper hela häcken på en laddning och det går som en dans med klippningen. Jag bara drar häcksaxen uppifrån och ner och nerifrån och upp och vips så är häckens yta fin och slät. Om jag byter ut skäret så har jag en "sax" istället som jag kan klippa bort vildvuxet gräs med invid stenar och rabatter. 

För att slippa blad och grenar på gruset så lägger jag en presenning på marken och stoppar in den lite under häcken. Sen flyttar jag den vartefter. Allt klipp ramlar ner på presenningen och efteråt tömmer jag det direkt i en sopsäck. I allt arbete jag utför utvecklar och rationaliserar jag hela tiden. Det är nog latmasken i mig som ser till att saker och ting blir mer lättjobbade vartefter. Varför krångla till det när man inte behöver!