Nu har det hänt igen. Inget internet på över en vecka. Nya routern funkade några dagar sen lade den av. Virus? Ja, ett som tydligen inte kan botas med medicin utan man måste vänta tills sjukdomen läkt ut. Men vi beställde en ny router och transplantationen ser ut att ha lyckas så här långt. Blogginläggen ligger redan färdiga sen över en vecka tillbaka och är redo att plockas in ett efter ett. Som tur är har jag varit förutseende och skrivit inläggen tidigare för i slutet av förra veckan vaknade jag med ett krokigt ringfinger på vänstra handen. Jag tror inte att det är så bra att sitta och skriva vid datorn med ett sådant.
Det intressanta med min sjukdom är att jag aldrig vet var den slår till härnäst. Så det blir aldrig tråkigt. Synd att det inte bara är att beställa ett nytt finger, lika lätt som med routern. Men nu är det så här och det är bara att gilla läget. Massera med Voltarén och hoppas att fingret rätar ut sig så småningom. Förra året var det ena lillfingret som drabbades men det gick över efter ett halvår. Så det finns hopp, inte bara om livet utan också om mina fingrar.
Under tiden som jag vilade fingrarna från skrivande så var ju käften i alla fall intakt.
Stackars sambon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar