Under sommaren städar jag inte nämnvärt. Dammråttorna
lever sitt eget liv invid golvlisterna och springer fram och tillbaka på
golvet. Städningen går snabbt om jag öppnar dörren på framsidan och på
baksidan. Då blir det korsdrag och råttorna virvlar ut i trädgården i takt med
vindarna.
Ute i trädgården i det nergrävda badkaret hittar jag
ibland en och annan riktig ”råtta” som ramlat ner. Men här handlar det alltid
om små söta skogsmöss. Därför håller jag koll på karet. Jag brukar ta räfsan
och hjälpa dem upp. Lite längre bort har jag råttfällorna laddade, året om. Det
känns lite konstigt att hjälpa mössen upp ur karet från en säker död bara för
att senare ta loss dem ur fällorna, döda!
Men vi kan inte ha dem runt vårt hem för de kan förstöra
en hel del för oss människor. Ett år gnagde de hål i de tjocka bärande
stolparna som vi hade på en inglasad altan. Bara för att komma in på den och se
vad vi hade där. Sen åt de sig igenom den gröna mattan som låg där. På flera
ställen. Så numera väntar vi inte tills de kommit så långt, vi tar dem redan
utanför. Vi har fiffiga fällor som svärfar uppfann medan han levde. Mössen kan inte ta betet utan att fällan slår igen och då har de
huvudet precis i ”skottlinjen”. Inga halvdöda, trasiga möss. De dör omedelbart.
Svärfar fick t.o.m. fällan godkänd av Naturvårdsverket som ansåg att den var
den bästa av fällor. Anticimex köpte in en hel del av dem. Fällorna laddas med
hasselnötter och vi ställer dem under en uppochnedvänd varukorg ute och där står
de året runt. Inga fåglar eller andra djur kommer in i hålen, enbart mössen som
ju kan ta sig in i förvånansvärt små springor. Numera har vi aldrig möss
inomhus, de hinner inte ens ta sig in. Vi tar dem innan!
För några år sedan kom jag i kontakt med krabbeklor. Det
är en dammväxt som flyter omkring i sjövatten med korta eller långa rottrådar
under sig. Den ser ut som en liten stjärna. Krabbeklor är så funtade att de
sjunker när det blir kallt på hösten. Sen ligger de nere i dammen under vintern
och när vattnet börjar bli uppvärmt på våren så stiger de som luftballonger
till ytan och fortsätter sin flytande tillvaro. Mina krabbeklor dog ut för
något år sedan men i år fick jag nya av en snäll granne.
Döm om min förvåning när jag häromkvällen gick ut till
dammen för att sätta mig där och läsa en bok och fick se en liten vit blomma på
vattenytan. Inte visste jag att de blommade! Men när jag tittade ut över
dammen så såg jag några knoppar som var på gång i de andra växterna också. Det är väl
tur att man inte kan allting om allting, då hade man inget att fascineras och
förundras över. När man har en trädgård så bjuder den på överraskningar stup i
kvarten. Att vara med trädgård är aldrig tråkigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar