Från centralen i Stockholm tog vi vägen förbi bygget vid gamla Continental och upp mot Klara kyrka. Där klev vi rakt in i en vernissage. En utställning i form och färg där konstnären hette höst. Han hade mixat grönt, gult och rött på ett sätt som bara han kan. Helt underbart!
Efter en "toast skagen" på Drottninggatan och en "wurre" i Kungsträdgården sjönk vi ner på Berns Bar & Bistro för lite refreshments före showen Flashdance på Chinateatern.
11 oktober bjöd på sol och värme och det var härligt att vandra runt på gatorna och titta på folk. Flanera!
Utanför Berns blommade några jättestora blommor. På långt håll såg de ut som någon slags jätteklockor. Sambon, som inte kan mycket om växter, drog till med att "det är riddarsporrar" som växer därborta. Gissa om jag blev förvånad när jag kom närmare. Han hade ju rätt! Så fick han glänsa lite. Men det unnar jag honom.
Sen var det dags för Flashdance. Jag hade sett fram emot musicalen länge. Filmen gick direkt till mitt hjärta med sitt tema "fattig flicka möter rik kille" och den här kärleken till dansen, allt slit, svåra inträdesprov m.m. Nu kom efterföljaren 31 år senare. Minnena kom över mig från 80-talet då jag dansade jazzbalett i många år. Iförd vinröd tight "baddräkt", nerrullade vinröda benvärmare och svarta nötta balettskor övade vi chassé, plié och snurrar timme efter timme. Hela program skapades till olika låtar, bl.a. Michael Jacksons Thriller. Känslan när alla i gruppen dansade med samordnade rörelser och när alla moves "satt där" går knappt att beskriva. Inte konstigt att tårarna trillade när showen drog igång. Hanna Lindblad ÄR Jennifer Beals. What a feeling!!!
Jennifer Beals 1983 Hanna Lindblad 2014
Hemma var det fullt hus med barn och barnbarn som skulle sova över. När det var dags för oss alla att lägga oss gick jag ut till nya växthuset, tände alla ljus därinne och bjöd in alla att komma och titta. Sittande i min sköna fåtölj med fötterna upplagda på fotpallen, iförd en varm morgonrock, kände jag mig som en drottning. I mitt lilla rike spred de levande ljusen en nästan magisk stämning. De tunna gardinerna höll mörkret utanför borta och den lilla terassvärmaren höll kylan på avstånd. Ibland är livet riktigt, riktigt gött!!!
 |
| Växthuset i dagsljus |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar