Klockan har hunnit bli över halv elva på kvällen men jag sitter
fortfarande kvar vid dammen. Solcellslamporna runt den har lyst ett
tag och jag har varit och hämtat fler stearinljus. Inte för att det behövs men
allt som är mysigt är inte bara praktiskt och nödvändigt. Vi har installerat
två strålkastare bakom dammen. En som bestrålar den lilablommande magnolian ”Susan” underifrån
och ger henne ett trolskt skimmer samt en som lyser upp vattenfallet som rinner
ner över en mossbelupen sten och plaskande förenar sig med dammens lite
brunaktigt, humusfärgade vatten. Näckrosorna har stängt sina blomkalkar för dagen och små skumbubblor bildas när det stillastående dammvattnet syresätts av det rinnande. De flyter omkring som små stjärnor och planeter i rymden.
Dammen, för tillfället upplyst av en artificiell kamerablixt. |
Mörkret kom fort. I min förtrollade värld drar
dofter av fuktiga åkrar in i mina näsborrar. De höga björkarna bakom planket reser sig som svarta häxor
mot den fortfarande ljust gråa natthimlen. Ett sträck med grågäss gör sig hörda och jag
anar höst i deras hesa kacklande.
Jag sitter inlindad i en filt och läser en
bok i skenet av stearinljusen och funderar på livet. Vissa dagar får man vara med
om saker som betyder lite mer än andra. Idag har jag ätit tapas på Indigo ihop med
de personer jag älskar mest. Vi firade min yngsta dotters födelsedag. Efteråt
fick jag se och känna rörelser och sparkar av det lilla liv hon har i sin mage.
Lilla Julia, jag undrar hur du ser ut? Vad kommer du att få för slags liv? Varje människa är ett mirakel, även jag och du, men hur många är det som inser det?
1 kommentar:
Vilken härlig hörna du har i trädgården, och vad ljus och belysning kan göra...
Tack för påminnelsen - nu är det dags att placera ut belysningen i trädgården som vi experimenterade med förra sommaren! Oj vad tiden går...
Ja, allt är varje liv ett mirakel!
Kramar Eva
Skicka en kommentar