För första gången så blommade mina små chokladnävor (Geranium sessiliflorum). Tänk att nåt så litet kan vara så sött.
Den här nävan är chokladbrun och hela nävans omkrets är kanske 5-6 cm. För att de ska synas och inte riskera att rensas bort på våren så har de fått ett gammalt emaljkärl utan botten att husera i. Kanske skulle jag ha lagt i vita stenar för att få dem att framträda?
Jag har en storvuxen växt också som tål att nämnas. Den heter Euphorbia labradorica och har i år nästan nått min längd. Bladen sitter parvis men omlott. När den växer till sig och blir större så skickar den ut grenar utefter stammen.
Det är inte för blommornas skull jag odlar denna växt för de är som de flesta euphorbior oansenliga. Se bara på julstjärnan som har små ynkliga blommor i mitten. De röda bladen runtomkring är inte blommor, det är högblad. Och det är precis samma sak med denna euphorbia. Fast den här har inte färgade högblad. Labradorican är härdig hos mig. Självsår sig och efter vissa vintrar, som den gångna, så vissnar den inte i toppen utan fortsätter sitt liv så fort våren kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar