När sambon och jag lite senare tog en fika vid dammen kom ett par grannar förbi med en flikrabarber med röda blommor, till mig. Glad blev jag och bjöd dem på lite kall vinbärssaft och fika nere vid dammen.
Då säger en av dem: - Har du tagit bort bladen på den där blomman? Först förstod jag inte vad hon menade men när jag tittade i den riktning hon pekade så gick det upp ett ljus.
 |
| Sköldbräckan (Darmera peltata) är så funtad att den först skickar upp en stängel med en otroligt vacker blomsamling. Stängeln kommer från den del av plantan som ligger ovanför jord och ser ut som en torr rot. Lite lik irisens ovanjordiska del. Det ser lite märkligt ut med en blomma som liksom uppstår direkt från jorden. Efter blomningen kommer bladen. De är stora och bildar en hel dunge så småningom. Jag har hört att växten ska stå fuktigt men mina sköldbräckor står så torrt, så torrt och de trivs och utökar sig för varje år. |
Tittar man närmare på blomställningen så märker man hur vacker varje enskild blomma är. Men så är det ju ofta när man studerar något närmare. Har du någon gång tittat in i den lilla linneans blomklocka t.ex.? Jag själv tål kanske inte att granskas på det sättet men naturen bjuder på en hel del överraskningar om man bara orkar böja sig ner och botanisera bland blommor och blad.
 |
| Så här vacker är sköldbräckans blommor om man kommer nära. |
Codonopsis clematidea ser inte heller mycket ut för världen, sedd från utsidan. Men inuti, där öppnar sig ett helt spektrum av färg och form!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar