Jag är orörlig men inte inaktiv!

Jag brukar spara (och lagra i min hjärna) uttryck som går direkt till mitt hjärta. Häromdagen satt jag och tittade på ett tv-program och fick ett nytt sådant: ”Att jag är orörlig behöver inte betyda att jag är inaktiv”.

Jag själv är relativt orörlig p.g.a inflammationer i sen- och muskelfästen samt har det senaste året även drabbats av psoriasisartrit (psoriasis som sitter inuti kroppen vid leder och senfästen).

Jag har svårt att röra mig i de flesta sammanhang, när jag ska klä på och av mig t.ex. I stora drag kan man säga att jag är rätt orörlig. MEN inte desto mindre inaktiv. Jag utför allt arbete i sakta mak och utifrån de förutsättningar jag har. Jag har lärt mig att man inte måste stressa. Det går bara inte. Eftersom jag har ett visst mått av energi som är lite varierande olika dagar så tar jag varje dag som den kommer utifrån de förutsättningar jag har just då.

Ibland är jag väldigt orörlig OCH trött. Då är aktiviteten inte heller så stor i min hjärna men de dagar jag bara är orörlig då funkar ändå hjärnan till 100% och då levererar den både skrift, dikter, bilder till tavlor och kreativitet till hantverk.

Många bekanta undrar hur jag kan leverera så mycket men de ser bara det som syns utåt.

Ett dygn har 24 timmar. Jag jobbar fyra av dessa. Äter och vilar två, sover kanske åtta för att orka med dagen. Då återstår c:a nio timmar om jag drar bort den tid det tar mig att ta mig till och från jobbet. Under dessa nio timmar (en bra dag) så kan jag göra vad jag vill. Eftersom jag har en sambo som är som jag, självgående, så har jag inga mattider att passa och tv tittar jag bara på när det är något som jag är verkligen intresserad av. Städningen sköts av den av oss som anser att det behövs. (Ibland tycker ingen av oss att det är nödvändigt!) Totalt återstår flera timmar då jag kan vara kreativt aktiv – trots att jag är så orörlig!

Det handlar om att prioritera, ställa krav, sålla bort och välja vad man vill lägga sin energi på. Jag lovar att det är ett hårt arbete. Att förändra hela sitt liv gör man inte ens på några år. Jag har varit sjuk sen 2003 och det har nu gått tio år av anpassning och lärande.

Sjukdomarna har gjort mig mer medveten om mig själv och vad som ger MIG något ut av livet. Jag har förstått att det jag blir glad över det gör mig inte bättre men det får mig att MÅ bättre.

Det här är inte vad jag förväntade mig av livet utan något helt annat. Jag fick ”ett slag i ansiktet” men har vänt det till något bra. Jag har fått ett liv med kvalitet, ett liv där jag kan vara mig själv, ta vara på mina resurser, utvecklas och må bra.

Jag är orörlig men inte inaktiv!