Morgonpromenad med fara för livet

Härlig morgon, lite fuktigt och dimmigt men vindstilla och rätt varmt i luften. Jag minns hur det känns att vakna upp en morgon i Karibien. Först  så är det lite svalare och fuktigare sen blir morgonen varmare och varmare. Något liknande idag trots att vi inte har riktig sommar än.
Vid promenaden på stigen längs med Mälaren ser jag saftigt gröna liljekonvaljeblad. Några har t.o.m. knoppar som bara väntar på att få slå ut.

Nu exploderar växtligheten plötsligt och jag hinner inte med riktigt. Jag får ändra inställning och njuta av helheten istället. Ett strandskatepar häckar vid Lövudden och varje gång jag hör dem så går mina tankar till den underbara ön Gotland. Där finns de lite överallt. En mindre strandpipare boar någonstans vid Johannisbergs badplats och man hör dess pipande på långt håll när den drar över vattenytan.
I början av veckan hörde jag ett jätteplask några meter på sidan av stigen och sen blev det stilla. Efter en stund fick jag se ett brunt bäverhuvud över vattenytan. Den var på väg bort. Idag hörde jag ett jätteplask igen, nästan på samma ställe men denna gång var det förmodligen en stor gädda som skulle ta sig ut från grunt vatten för efter en kort stund fick jag se hur småfiskar hoppade över vattenytan. Rädda att hamna i gapet på gäddan, antar jag. Något bäverhuvud syntes inte denna gång.
Jag får syn på ännu ett träd som kommer att ramla inom kort. Bävern har varit framme igen. Ofta ligger stora och ståtliga träd över stigen och ibland får man kliva över dem innan någon tagit hand om dem. Det är bara att hoppas att de håller sig upprätta medan man passerar. Med livet som insats strövar jag vidare i bävrarnas rike. Det är inte alla förunnat att få ha naturen inpå knuten.

Men jag undrar lite grann över det där med tänder och tänder. Bävrarna gnager i hårt trä hela livet. Mina tänder klarar ibland inte ens en morot...