Summa sidvisningar

torsdag 9 maj 2013

Att ödmjukt se på sig själv och sin egen betydelse men ändå behålla värdigheten av det man presterar

På förmiddagen tog jag en leveransrunda för att överlämna min nya bok om övernaturliga upplevelser till några personer som medverkat till att den blivit till. Det är så roligt att höra hur de väntat på att den ska komma ut. Att det finns intresse. Tidigare hade jag personligen överlämnat boken till "supermediet" Terry Evans och genom en arbetskompis även nu till mediet Pierre Hesselbrandt. Nu återstår en del marknadsföring i diverse tidningar m.m. Jag och min äldsta dotter, som även hon kommit ut med en bok ("Aspiekraft") har fått erbjudande att vara med på bokmässan i Göteborg i slutet av september. En monter kostar många tusenlappar. Det är stort!

Om jag nu ska återgå till det mer jordnära, så kan jag rapportera att det finns hyresgäster i vår webholk. Ett pilfinkspar har numera fem ägg att ta hand om. Förra gången var det talgoxar som boade där och vi har konstaterat att den arten gör det lättare för oss att följa deras liv. De gör ett fint bo med dun och annat som är tätt och välordnat i bottnen på holken. Pilfinkarna däremot, fyller boet ända upp med torra växter och fjädrar. Stup i kvarten är vi tvungna att ta bort bomaterial som ligger i drivor framför kameralinsen. Inget som stör fågelparet, som tur är.


Naturen har en otrolig påverkan på oss människor om man väljer att vara närvarande i den. Ibland när jag mår dåligt och ser såna här "under" då förstår jag hur liten jag är på jorden och hur betydelselös jag är i det stora hela, bl.a. för människans överlevnad. Det känns faktiskt skönt att ha den insikten, för då minskar mina problems proportioner. Om jag dör, går livet vidare ändå och påverkar inte så många människor men om en djurart utrotas så försvinner dess stapelföda och även de djur som livnär sig på arten. Ett människoliv är inte mycket värt i det stora hela. Vi människor har en förmåga att ge oss själva för stor betydelse. Utvecklingen går tyvärr åt det hållet. Vi har ju en tendens att tycka att vi hela tiden är störst och bäst!

Inga kommentarer: