Vitsippor och valnötter

Idag hade jag en dag då allting funkade. Redan vid 7-tiden var jag ute och rensade i rabatterna. När sambon kom tillbaka efter hundpromenaden efter drygt en timme så var jag klar med rabatten på framsidan, bakom häcken. Vi åt frukost tillsammans, en typisk helgfrukost med kokta ägg och så och sen for jag ut  till rabatterna igen. Jag såg att mina rosa, fyllda vitsippor hade slagit ut och spridit sig. Jättekul!

"Pink Delight" ser ut så här efter några år. Jag tyckte den var finare
första året men jag kan ha glömt hur den såg ut då...
 

Vitsippan "Green fingers" ser ut så här. Jag trodde inte att
den hade en mörkrosa mitt men det kanske bara är i det här
första stadiet. Eller också har jag fått en annan sort. Inte ens vi
Trädgårdsamatörer kan hålla ordning på alla växter vi har. 

2005 var jag med på Sällskapet Trädgårdsamatörernas resa till bl.a. Zetas trädgård. Då köpte jag en japansk valnöt (Juglans ailanthifolia). Då var det en liten tanig "spöplanta" på knappt en meter. Nu är det ett vackert, högrest, rakt träd som på sommaren bidrar med stora blad och ser ut lite grann som en palm. De två senaste åren har valnöten burit hängen på våren. Hängena är flera decimeter långa. Tyvärr har alla hängen ramlat av varje år och jag har antagit att trädet ännu är så outvecklat så det inte har råd att ödsla energi på frukten utan koncentrerar sig på att växa upp.
Men idag när jag kröp omkring i rabatten under valnötsträdet och rensade så fick jag se en hård, rund sak, som visade sig vara en gammal valnöt. Alltså hade åtminstone en av fjolårsblommorna gått i frö!
Sambon frågade bara häromdagen om jag trodde att trädet skulle bära frukt i år och jag sa att jag hoppades men att man aldrig kan veta. Naturen gör ju som den vill och det är det som är tjusningen. Det förutsägbara ger inte riktigt samma kick som det som man inte har full kontroll över.