Pipor, tulpaner och rosa maskrosor

I min trädgård trivs inte vanliga tulpaner. Jag har provat om och om igen. Jag har köpt massor av olika sorter. De blommar jättebra året efter plantering men sen blir de mindre och ynkligare för varje år som går. Jag har ju bara lera som grund så det förklarar saken. Det blir inte tillräckligt torrt! Däremot så trivs vildtulpaner och små botaniska tulpaner men de har jag i närheten av huset så de står torrt och varmt vilket är idealiskt.
Idag rensade jag rabatterna runt dammen och "söderut" och fick då se några orange tulpaner som slagit ut. Liljeblommande. De hade en orange färg som knappast kan beskrivas i ord. Kameran gör dem nog inte heller rättvisa. De var nästan självlysande! Undrar var och när jag köpt dem?

I en annan rabatt hittade jag maskrosor. Och då menar jag inte de gula utan en mycket speciell sort som har rosa blommor men gul mitt. Jag köpte dem av Peter Korn för flera år sedan och efter det ser jag till att de finns kvar. De självsår sig och de korsar sig inte med våra svenska gula utan behåller sin färg. Det är konstigt att vi människor hela tiden vill ha det som är annorlunda. Vi är beredda att betala hur mycket som helst för en maskros men då måste den ha en annan färg än gul!

När jag för många år sedan gjorde en resa uppför Gambiafloden så kom jag till en nationalpark som hette Niokolokoba. Där hade man bränt marken eller kanske hade det varit en riktig brand där, jag vet inte. Men efter den branden så var hela området täckt av en gul blomma som bara blommade efter att ha varit utsatt för brand. Vi tyckte att den var sååå fascinerande.
I Sverige har vi en växt som funkar på precis samma sätt. Det är den lilla svedjenävan. Dess frön måste tydligen ha det riktigt varmt för att gro. Efter de svedjebruk som fanns förr så spred den sig vilt. Idag finns inga sådana bruk kvar och nävan för numera en tynande tillvaro.

Igår fick jag reda på varför piprankan kallas pipranka! Sambon och jag satt och och myste i "kaffeburen" iklädda bikini och shorts. Gissa vem som hade vad på sig! Då påpekar plötsligt sambon att piprankan som jag planterat för flera år sedan och som ska ge gröna väggar och tak till "kaffeburen", blommar!
Va? Har den blommor? tänkte jag. Jo det stämde, hela rankan var täckt av grönbruna pipor. Fula, svulstiga, nästan lite vulgära men åh så häftiga.
Ibland överträffar sambon sig själv genom att upptäcka saker som jag själv inte sett, i trädgården. Gissa om han är stolt när han visar mig på något som jag inte observerat?! Det borde ju vara jag som upptäcker sånt. Jag vill ju tro att jag har koll på allt som växer hemma hos mig!