När försommaren är som bäst

Morgonpromenad med hunden. Jag gick iväg över åkrarna och följde stigen in i den parkliknande skogen. Det första som slog mig var den skira grönskan. Det luktade t.o.m. grönt. Som vanligt stannade jag upp då och då och lyssnade. Taltrastar, koltrastar och bofinkar kvittrade och sjöng från alla hörn och duvorna kuttrade och hoade. Det var som att gå i en regnskog i en annan del av världen. Man behöver inte åka långt för att uppleva sånt, bara stanna kvar i Sverige och ge sig ut i naturen. Jag skulle aldrig drömma om att ge mig iväg utomlands under sommarhalvåret. Det finns så mycket att upptäcka och se i vårt land.

Ingen grönska är som den första!

Äggfrukost med sambon och sen på med snickarbyxorna. Några rabatter senare var det dags för dagens skönaste stund - fikapausen. Man har börjat bli lite sugen på något och sätter sig ner och filosoferar en stund. Hemglassbilen stannar utanför vårt hus varje fredag och ser till att Sundborns punchglass  aldrig saknas till kaffet.

Döttrarna och lilla barnbarnet kom och slog sig ner i trädgården och det tog bara en kort stund så hade han sträckt ut sin lilla hand och dragit iväg med mig till vår badstrand. Nu skulle det grävas och vattnas. Vi gjorde vägar och grävde oss ner till Barbados och det elaka trollet blev inmurad i cement i sitt fängelse.
Senare åkte vi fyra ner till hamnen och åt middag på Kajen. Överallt var det folk. Tullhusets veranda var full av solande människor som läskade struparna med öl och hela Kajens trädäck var full med middagsgäster och glassätande. Jag fick en känsla av sommar och semester.

Mätta for vi hem igen och jag fick äran att göra i ordning barnbarnet för kvällen. För att få hela proceduren att gå snabbare så lurar vi hans mamma att vi INTE borstat tänderna och INTE tvättat ansiktet och INTE kissat och INTE satt på pjamasen. Det som annars är tråkigt går som en dans och mamma fattar ingenting... Undrar hur länge man kan fortsätta luras på det sättet?
Han är duktig på att räkna och får ihop två plus tre och tre plus fyra och fem plus fem m.m. genom att räkna tyst för sig själv. När jag säger att han är lika duktig som ett skolbarn så säger han bara nonchalant: - Jag kan allt!
Det kan inte ens jag som är mormor. Jag är inte ens smartare än en femteklassare för jag har glömt det mesta som jag lärde mig i skolan. Ibland inte heller smartare än en treåring. För i deras huvuden dyker det upp de mest häpnadsväckande teorier. Det är bra med självförtroende men var tar det vägen senare i livet?

När de ska till att åka hem så hittar vi en vacker insekt på förstutrappan. Barnbarnet vaktar den tills jag hämtat kameran. Han har lärt sig vara rädd om de små.

Den ser nästan ut som en humlebagge men det är någon annan 
sort. Världen är full av små vackra kryp!
Häromdagen fick jag reda på att människans och flugans hjärna
inte är så olik varandras. Att klättra på väggar och i tak är inte min grej
men kanske funderar vi båda på varför det alltid kommer en måndag
och inte en fredag efter söndagen.