Summa sidvisningar

onsdag 12 mars 2014

Mitt äppelträd - Herr Maglemer

I min trädgård finns det bara ett äppelträd. Av en gammal god sort som heter Maglemer. Det första jag gjorde med det, när vi flyttade till det här området var att klippa det i paraplyform. De hål i "taket" som uppstod fylldes med grenar på tillväxt. Vi böjde en stadig gren utåt och neråt med hjälp av tyngder i form av snören och stenar. Så fick tyngderna sitta där tills grenen fått sin rätta form och fyllt ut hålet bland paraplyets "ekrar".

12 mars 2007 hade vi fått trädet ungefär som vi ville. Här är det
alldeles nyklippt. Ser ut lite grann som en akacia. Det är bara en
vilande gepard som fattas i skuggan vid dess fot.

Varje vår klipper vi och sågar bort grenar som korsar varandra, går inåt etc. Sen klipper vi bort alla grenar som växer uppåt och håller trädet på en nivå så man kan gå under det utan att få grenar i huvudet.
Efter klippningen ser trädet ut som ett skelett. Att det ska bära frukt tvivlar man nästan på eftersom vi är så barbariska i vår beskärning. Men på hängande grenar får man mer frukt så det är bara positivt. Vi hinner och orkar i alla fall inte äta upp alla äpplen det ger oss, på hösten.

 
27 maj 2007 såg äppelträdet ut så här. Det har börjat grönska och
börjar få det rätta utseendet. Som ett grönt parasoll, redo att skugga
oss under heta sommardagar.

Maglemerträdet ger en härlig skugga när det är varmt. Ofta lägger vi ut en filt därunder och umgås med barn och barnbarn. Det funkar som solparasoll men om det regnar så blir man blöt trots att det ser ut som ett paraply. Men då har vi andra ställen att dra oss tillbaka till.
För att ytterligare betona att äppelträdet är en gammal herre så har det fått ett ansikte som går i stil med dess gamla stam. Jag tror att Herr Maglemer är rätt nöjd med att ha fått ögon, näsa och mun så att han både kan hålla koll på oss och prata med oss. Just nu håller han koll på ett blåmespar som flyttat in i holken i hans krona.


Den här dikten skrev jag för flera år sedan efter en härlig tupplur under Herr Maglemers skyddanda armar.


Maglemer – det gamla äppelträdet

Här i skuggan under äppelträdets grenar
ligger jag en solvarm dag.
Det är så underbart och jag menar
att värmen gör mig så härligt svag. 

Jag dåsar i skuggan som silar,
jag drömmer att jag simmar från land.
På vågorna jag vilar
men Maglemers vakande hand
tar tag i mig när det kommer en våg.
Och när jag lyfts kommer jag plötsligt ihåg
hur grenarna knakade
när jag räddad vaknade. 

Därför lämnar jag villigt min själ
till trädet som vill mig så väl.
Vad mer kan man önska
än skuggande grönska
en solhet dag?
Jag tror jag blir kvar här ett tag…
 

Han kan blomma också Herr Maglemer! Med de vackraste blommor
i olika rosa nyanser.

1 kommentar:

Unknown sa...

Det vackraste äppelträdet jag har sett!