Det blir mycket blommor och växter nu

Kanske inte så konstigt eftersom jag lämnar mitt vinterliv nu och börjar mitt sommarliv ute bland växter, humlor och fågelsång. Nu är jag i full färd med att rensa rabatt efter rabatt och vilken skillnad det blir! Jag kan inte stå på huk så ofta så sätter jag mig ner på marken och plockar vissna löv och tar bort ogräs. Det ser kanske lite konstigt ut när mitt huvud sticker upp bland växtligheten. Men grannarna är nog vana vid det här laget. När jag inte har huvudet ovanför blommorna så är det arslet man ser bland buskar och grönt. Sambon och jag har smeknamn på en del grannar, undrar vad de kallar mig? Fast det kanske jag inte vill veta...

Idag hade min krypande rhododendron slagit ut sina blommor ovanför den låga hasselörtens blanka blad.

Rhododendron forestii "Scarlet Wonder"

I gräsmattan blommar i år den lite ovanligare sorten - Rhododendron quinquefolium - med vita skyar. Det är första året den blommar över hela busken. Tidigare år har det bara kommit några få blommor. Men den här busken funkar så. Det tar några år från plantering innan första blomman slår ut.

 

Igår rensade jag rabatten i hörnan ut mot gatan där det stora japanska valnötsträdet står. Under det blommar indiskt fotblad, en växt jag har svårt att vara utan. Som tur är så självsår den sig. Varje år har jag några småplantor under moderplantan och då kan jag dela med mig av den.
När plantan kommer upp ur jorden på våren ser den ut som en liten prinsessa som i vårkalla vindar har dragit kappan tätt runt kroppen.

 

 

Bladen är mönstrade i mörkt och ljusare grönt och blommorna som utvecklas i toppen på plantan med bladen som stöd under sig, är vita och mycket vackra.
 

 

Som grädde på moset så bildas stora mangoliknande frukter. Hela växten är giftig, så även frukten. Inuti den mognar sen fröna. När de så småningom lämnar den röda "ballongen" så ligger de svarta fröna i högar och ger sen upphov till nya plantor. Rötterna sitter långt ner i marken så det gäller att gräva djupt för att inte ha sönder småplantorna.

Varje växt är ett under i sig. Även de minsta. Om du träffar på den oansenliga linnean i skogen någon gång, böj dig ned och titta in i den pyttelilla klockan. Därinne finns ett fantastiskt mönster av mörkare nerver mot det ljusrosa.
Jag har en förkärlek för Codonopsis och speciellt Codonopsis clematidea. Växten är 30-40 cm hög och de hängande klockorna är inte speciellt utmärkande.

 

Men om man tittar in i den så får man en riktigt överraskning!

Codonopsissläktet har djupa rötter och luktar lite konstigt men inte tänker man på det när man förlorar sig i det vackra "ögat".