En fuktig, gråmulen höstdag som idag drömmer jag mig tillbaka till sommaren genom en av mina dikter. Den skrev jag på Fårö för några år sedan. Vi hade tagit badkläder och fika med oss från husvagnen och åkt rakt över ön till stranden vid Ekeviken. Där slog vi oss ner. Inte på stranden vid vattenbrynet utan lite längre upp där sanden var torrare och varmare och den blågrå strandrågen vajade. I den här miljön får min kreativitet näring. Den som utförs med penslar och färg likväl som fotografering och diktning. Det räcker med att titta på några foton från Gotland och Fårö så vill jag måla!
Ekeviken, en dag i början av juli
Sol som värmer, hår som
bleknar.
Små pustar av hav och
ruttnande tång.
Skrattmåsar parerar när
vindarna veknar.
men här i sandgropen sommarljust.
Havet är mörkare
där det möter himmel
vattnet ljusare,
närmare kust.
en myra kravlar upp ur
gropen från min häl.
Strandrågens blågröna,
matta färg så len
matchar sanden så ypperligt väl.
I skuggan vakar en ängslig mamma.
Uråldriga stenar,
fossiler och lav.
Människorna är nya men jorden densamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar