Var det min lyckodag idag? Efter tjugo steg i regnet fick jag en belöning för min tapperhet "i fält". En hundring ropade på mig från den regnvåta marken.
- Ta upp mig, torka mig och gör något kul med mig!
Jag var inte sen att plocka upp den men undrade om ägaren kanske hade det svårt just nu. Men jag tänker inte gå ut med någon annons om "upphittad hundralapp". Då lär väl halva Västerås höra av sig...
Eftermiddagen tillbringade jag med att läsa mina egna dikter som jag sparat i en pärm. I slutet av pärmen hade jag satt in dikter som jag fått via mail och sparat för att de var kul, intressanta etc.
Nedanstående dikt är riktigt bra. Den speglar torsdagskvällarna på Klippan i Västerås likaväl som danskvällarna i någon Folkets Park, någonstans i Sverige.
Alla som varit ute och dansat, på dansgolv och discogolv vet hur det känns att inte bli uppbjuden. Man gör sig fin, man gör sig till och hoppas att man duger...
När man är ung har man en naturlig fräschör. Men det är också då som man inte inser att man duger som man är. När man uppnått "mogen ålder", om den nu någonsin kommer, det är då man ibland kan känna sig som en gudinna. Man ÄGER! Men lite för sent.
Det är inte åldern det handlar om, det är utstrålningen, charmen, positiviteten. Vem vill inte dansa med en kvinna (eller man) som kan hantera sin ålder på ett bra sätt. Oavsett om det är ens 90-åriga mormor/morfar! Att ha roligt har ingen åldersgräns.
SISTA DANSEN
Hon gjort sig så fin ty det dansas ikväll
med tuschade fransar och munnen så gräll.
På fårade kinder hon spacklat sig slät,
på händerna har hon små vantar av nät.
Hon tänker med vemod på dagar som gått
på ungdomlig yra då dansen hon trått.
Men bilden i spegeln snabbt vissheten ger
att "Balernas drottning" det blir hon ej mer.
Så sitter hon där bland kvinnor i rad
och beskådas av gubbar som står på parad.
Får kritiska blickar från huvud till fot
- Kolla den yngre, har jag inget emot!
Hon sitter och tänker att hon borde gå
ifrån denna samling av skraltiga grå
och hjulbenta manfolk som knappast kan stå.
Om man ej duger här, ja var duger man då?
Fast man ej längtar efter dans med sån karl
så är det ändå förnedring att ratad bli kvar...
- Oj, nu nalkas en snusgubbe, fasa och ve!
Tack och lov att han fastna för henne breve'.
Musiken den gnäller ut låtar med snyft.
Elakt hon tänker: "Nå, får ni nåt lyft?"
Ni impotenta små gubbar
som dansar och snubblar.
Vid tanken hon ler
och just då hör hon en röst: "Får jag dansa med er?"
Mitt i dansen det kommer: "Jag är en sån dräng
som försöker att glädja envar med en sväng."
- Åh jisses, hon svarar, jaså säger ni det.
Då är vi två som idkar välgörenhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar