På promenaden i skogen i går morse fick mina ögon span på något som tilltalade mig. Ytterligare ett gammalt emaljkärl! En hink perfekt "rostad" med ett stort hål i botten. Jag överlade med mig själv: Ska jag ta den? Ska jag lämna den kvar? Största delen av promenaden var kvar så jag skulle behöva bära den en bra bit. Men jag bestämde mig för att ta den. Jag kunde ju alltid gömma den efter vägen och ta den senare om det blev jobbigt. Gömma?
Ja, det kanske fanns andra knäppgökar som skulle ta den ifrån mig om de såg den!
På vägen genom skogen mötte jag en annan "hundrastare". Han påpekade något om mitt fynd. Det måste man väl nästan göra när man träffar någon med en gammal, trasig och smutsig hink i handen.
- Jag ska ha den i trädgården, förklarade jag.
- Lite shubby chic?, sa han.
- Ja, sa jag men tänkte att det här är inte ens shubby chic. Det här är "shubby skrutt" i sin fulaste form!
När jag kom hem "trädde" jag hinken över en lavendelplanta och den bara fastnade där som om den var gjuten för platsen. Med lavendeldoften på mina fingrar och emaljkärlet som en skyddande kjol runt den ljuvliga plantan så kände jag mig mycket, mycket nöjd.
Andra må skratta åt mina galenskaper. Gör det! Ett gott skratt förlänger livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar